Kategoriarkiv: ocykel

Midnatt råder, tyst det är i husen (Tyst. I. Hus. En)

Jag kan inte sova. Ibland, som denna natt, slutar det med att jag kapitulerar och sitter framför datorn istället. Idag har jag förvisso suttit framför datorn mest hela kvällen eftersom det inte fanns något bättre att göra.

En annan sak jag gjort idag är att köra lite åttor på Zwift. Zwift är en helt fantastisk skapelse. Kort och gott en multiplayercykelsimulator, något som Tacx-människorna och deras geliker som kör andra varumärken nu säkert kommer hävda att de redan haft i flera år. Det ignorerar vi för tillfället. Zwift låter dig cykla på en 3 engelska mil lång varvbana, virtuellt belägen på en ö strax söder om Hawaii, sålänge du har lite ANT+-kompatibel utrustning som kan mata den med kadens samt kraft eller hastighet. Det fina i kråksången, utöver att den har hyffsat bra koll på hur snabbt du (rimligen) cyklar, är att den sparar GPS-data, som den sen för över till Strava när du säckat ihop över styret och viftat vit flagg.

friendslistSå här ser det ut när DC Rainmaker kör Zwift.

Kort och gott väldigt bra simulerad cykling. De facto så bra att både jag och frun utan större problem river av en timme på Moanarken, vilket åtminstone i mitt fall varit väldigt svårt att mana mitt pannben till att göra. Hursomhelst. Banan är strax under 5 km lång, och det passar utmärkt för att köra åttor. Idag körde jag tre stycken, varav den bästa på 8 minuter blankt med ett snitt på 282 watt. Det tänker jag inte klaga på.

Det absolut roligaste med Zwift är att man får cykla med proffsen. Laurens ten Dam, Ted King och Lawson Craddock är några som regelbundet kör på ön, och härom dagen hade jag äran att cykla tillsammans med den sistnämnda. Eller kanske inte med, utan snarare nån minut efter, totalt inkapabel att brygga ikapp. Jag var fullt nöjd ändå.

Eftersom nämnda proffs postar sina data på Strava gjorde jag f.ö en liten jämförelse av mina och Ted Kings kraftzoner, bara för att ta ner mig själv på jorden igen. Dags att nöta lite dödsintervaller tror jag…

Zon Jörgen Ted
Active Recovery 135 w 242 w
Endurance 185 w 330 w
Tempo 222 w 396 w
Treshold 259 w 462 w
VO2Max 296 w 528 w
Anaerobic 370 w 660 w

…eller så inser jag att jag faktiskt inte får betalt för att cykla 5 timmar om dagen?

Annonser

Lämna en kommentar

Under ocykel, trainer

Bildbloggen alias liket lever alias livet leker

Ibland känns det lite som att jag börjat leva mitt liv genom Instagram. Jag bloggar knappt, jag Twittrar knappt, jag skriver inga roliga statusar på Facebook längre. Instagram är så enkelt. En bild på något fint/roligt/jobbigt, något pliktskyldigt skämt eller något allvarligt under det, och avrunda med några hashtags. Perfekt för småbarnsföräldern mellan jobb, skottning av uppfarten, barnens läxor, matlagningen, träningen och den slutgiltiga kollapsen i soffan framför Person of Interest med ett glas vin i handen. Misstänker starkt att Instagrams upphovshens var småbarnsföräldrar.

På tal som små barn så är jag knappast småbarnsförälder längre. Elsa och Klara fyller strax 11 respektive 8 år, och det är helt sjukt vad tiden gått sedan den förstnämnda exploderade ut ur sin mors mage (bokstavligen):

Barn

Jag kanske inte är den absolut bästa pappan (ni vet den där som får en ”Världens Bästa Pappa”-mugg varje år), men jag gör mitt bästa samt älskar dem båda. Det är väl inte så dåligt?

Jag är inte den bästa hemmafixaren heller, eftersom tiden inte riktigt räcker till, men i helgen kände jag att nu har vi f-n bott i huset i ett halvår (bokstavligen), så det var hög tid att iordningställa åtminstone två rum och göra dem lite mer hemtrevliga. Sovrummet fick ett symaskinsbord, lite konst, lite punktbelysning och blev en ful garderob fattigare, medan kontor/träningsrum/pain cave fick en rejäl uppdatering med bänkskiva, tyglådor för prylar och inte minst en betydligt bättre ordning:

Pain cave

Krok för svettiga textiler. Bara det liksom!

Testkörde uppsättningen idag i form av lite tröskelfyror med kort vila till herrarnas CX-VM, och det gick alldeles utmärkt!

På tal om träning så har januari gått långt över förväntan. För det första lyckades jag få ihop över 23 mil utomhus, vilket är något bättre än tidigare års noll mil utomhus. För det andra hade jag aldrig mer än en sammanhängande vilodag förrän den 30:e då jag insåg att pannbenet inte ville mer, och fick vila till idag. I siffror ser det ut såhär:

Totalt antal timmar: 24 (46 minuter per dag i snitt)
Antal cykelpass utomhus: 5 (234 km)
Antal cykelpass inomhus: 15
Antal core/styrkepass: 3 (…)
Längsta utomhuspass: 3 h, 15 m
Längsta inomhuspass: 1 h, 28 m (rekord. Tack pannbenet)

Kort och gott inte så dumt alls, för att vara januari. Jag har inte mätt utvecklingen på något annat sätt än att jag märker att pulsen är lägre vid högre belastning, och idag lyckades jag hålla ungefär 280 watt under fyrorna och ändå balansera strax under tröskeln. Det viktigaste för mig, som inte har nån SUB 6:30-utmaning att köra för i år, är dock att inte överträna mig och få samma problem som förra året, så easy does it.

Men. För att göra träningen lite mer disciplinerad i år har jag nu beställt ett stycke Garmin Vector S:

Garmin Vector S

Vi i Team Utan Gränser fick nämligen chansen att göra en riktigt bra affär på sådana tack vare Cykloteket, så med fruns goda minne slog jag till. Ska bli riktigt kul att se dels hur dåligt (eller bra) kalibrerad Monarken är, och inte minst att kunna se hur hårt jag faktiskt kör utomhus. Det ska däremot inte bli riktigt lika kul att köpa två nya uppsättningar Look-pedaler, men har man väl gett sig in i den här materialsporten får man väl bita ihop?

Lämna en kommentar

Under filosofi, kroppen, månadssummering, motivation, ocykel

Klapa snel höst

Har haft magsmärtor sedan i onsdags, och det är först i dag som de börjat klinga av något. Förmodligen nåt skit som går i familjen, och som har sitt ursprung i barnens skola, men oavsett var det kom från så förstörde de min svit av ändå rätt hyffsad träning de senaste veckorna. Jag som varit så rackarns frisk (sanning med modifikation, men betydligt kurantare än vanligt) det senaste året.

Hursomhelst. Eftersom jag varit onödigt inaktiv här den senaste tiden kommer här en kort sammanfattning:

1. Team Utan Gränser växte sig större än väntat. Vi låg länge runt 30 deltagare, men de sista veckorna fullkomligen ramlade det in fina människor som också vill cykla runt Vättern i behagligt tempo till förmån för Läkare Utan Gränser, och på kvällen för den sista anmälningsdagen räknade vi ihop 51 betalda och klara cyklister. Vi startar tillsammans klockan 03:22, och rackarns så snygga vi ska bli. Följ med fördel projektet www.teamutangranser.se under vinter och vår!

2. Jag och Robban bestämde oss av nån anledning att cykla Brompton till och från vårt första ledningsgruppsmöte för nämnda projekt:

Brompton!

Fantastisk cykel det där, men det kanske inte var mitt bästa val i livet att köra 2 x 1,6 mil civilklädd på den, tillsammans med Saltsjö-Boos egen Duracellkanin och tro att jag inte skulle bli totalt genomblöt. Hemresan runt 23, med nåt glas vin i magen efter finmiddag på stan, var allt annat än angenäm.

3. Jag och Johan cyklade räser den 26:e oktober. Tju-go-sjä-tte ok-to-ber:

Racer i Oktober

Tror aldrig jag avslutat säsongen så sent, och jag vet heller om 22-millimeterssäsongen verkligen är avslutad?

4. Katja, Rasmus och jag spontanskrev en ny text till ”Highway Man” igår. Älska Twitter!

5. Återbesökte DÖDSBACKEN i Lilla Björknäs idag, dock som fotgängare:

Dödsbacken

Blev ruggigt taggad att köra lite intervaller där, speciellt eftersom jag bor en kilometer fågelvägen från den, vilket rimligen är precis lagom avstånd att linka hem efter att kränkt sig själv där några gånger. Backen är ynka 250 meter lång, men med en snittlutning på 12% och partier som bara måste närma sig 20%. När jag körde den för några år sen (betydligt sämre tränad än jag är idag)  insåg jag att det inte fanns en chans att hinna klicka ur sig och stanna utan att börja glida bakåt och ställa till med en scen, så det enda valet då var att fortsätta upp till toppen.

6. Körde ett FTP-test i onsdags, med ett snitt på 211 watt under 60 minuter (2,4 kp med en snittkadens på 88 rpm). Förvisso Monark-watt på världens kanske inte bäst kalibrerade Monark, men lägg till det att jag faktiskt aldrig började flåsa trots att jag var långt över vad Trainingpeaks tycker är min tröskelpuls, så tror jag att det finns kanske en 10-15 watt till under huven. Detta trots en undermålig träningssommar. Inget man skriver hem till mamma om kanske, men inte heller de sämsta förutsättningarna inför vintern.

7. Om det inte snöar lär jag och Magnus dra till Västerås den 22:a och testa det där helgmyset som Västerås CK håller på med. Vore ju kul om man kunde få göra den där CX-debuten som aldrig verkar bli av…

1 kommentar

Under backar, kroppen, landsvägscykling, ocykel, team utan gränser

Pssst

Har varit förkyld i snart, om jag räknar rätt, två veckor. Börjar se slutet på ondskan men är fortfarande inte riktigt kry nog att börja träna. Faktum är att det var ett träningspass som satte ordentlig fart på den då ej ännu riktigt utbrutna förkylningen, så med det i facit bestämde jag mig för att ta time out från träningen.

Sen lägger vi till höstdeppen, jobbstress, den ständigt snurrande vardagskarusellen och lite allmän opepp, så får vi en rätt sugig tillvaro som jag lever i just nu. Dessutom går jag märkbart upp i vikt igen pga den låga träningsmängden.

Men men. Det löser sig framöver! De få Monark-pass jag hunnit med den senaste tiden var till en början sjukt tröga, men efter några stycken började det släppa och blev roligt igen.

Trevlig helg. Vi avrundar med en bild på en katt!

Cat-Leia

1 kommentar

Under ocykel

Vad pappa gör om dagarna

Yngsta dottern hade fått som uppgift i skolan att rita och beskriva vad mamma och pappa sysslade med på fritiden. Till en början kändes det mindre smickrande att jag avbildades som liggandes i TV-soffan, men efter att ha insett vad det faktiskt är jag tittar på blev allt lite bättre:

Pappa tittar på cykel!

Att mamman tydligen tyckte bäst om att tvätta ska för övrigt inte läsas som att vi har en taskig jämställdhetspolitik här hemma.

4 kommentarer

Under ocykel

Att klippa gräsmattan är också träning!

Vi flyttade knappast till ett hus där de tidigare ägarna hade gröna fingrar. Vi anlände sent i fredags till en rejält igenvuxen tomt där gräset var långt, grusgången fylld med allsköns små gröna växter och fruktträden knappt skönjbara bakom all sly. Inte staketet heller för den delen, det doldes bakom nästan meterhöga grässtrån. Sedan dess har det varit en stadig kamp om att få in så många timmar som möjligt på dygnet. Ömsom packa upp och ömsom jobba (jag började arbeta i måndags). Ömsom sätta upp hyllor och ömsom jobba i trädgården. Önskar jag behövde sova lika lite som Henrik Öijer.

Det börjar dock ordna upp sig nu. Gräsmattan är klippt, kanterna är trimmade och den värsta slyn sågade jag ner i vredesmod igår kväll, och nog tusan ger trädgårdsarbete lite muskler!

En fantastiskt bra egenskap det nya huset har är f.ö den svala källaren, där Moanarken som av en slump placerats. Inte för att jag kört nåt på den än, men om det nu tänker börja regna lite regelbundet så finns det goda chanser att jag kommer sätta mig där ganska snart.

Nåja.

Jo. Se till att hålla tummarna för att jag får ikläda mig ett par nya, fina Oakley Radarlock på Cykelvasan, förresten. Smartson söker tillsammans med Vasaloppet och Oakley en grupp ”testpiloter” som får vara lite evangelister för dem kring och under loppet, vilket jag ju som Oakley-fetischist rimligen skulle kunna klara av. Tydligen har jag tagit mig vidare till andra gallringen i uttagningen!

Lämna en kommentar

Under mtb, ocykel

Ja, vi såg ju en etapp till, förstås….

…nämligen etapp 8 mellan Tomblaine och Gérardmer. Vi hade bestämt oss för att hitta langningssträckan för att få en något större chans att fånga en flaska, så GPSen fick visa vägen till Sercoeur. Jag testade att ha GoPron på stativ, vilket visade sig vara en sjukt dålig idé. Dels för att bilderna blev tråkiga, och dels för att jag ställde den så nära vägen när utbrytningen passerade att en av de officiella Skoda-bilarna höll på att köra över den. Detta föranledde att jag bytte sida av vägen och satte kameran på biltaket istället, och om ni ser vad som händer i bakgrunden i slutet av klippet så förstår ni varför jag ångrar mig väldigt mycket:

Etapp 9 hade vi tänkt se målgången av i Mulhouse, men vi hade redan frestat nog på barnens tålamod, så vi sket i det. Vi sket i etapp 10 också, eftersom vi bedömde våra chanser att ta oss upp till Le Petit Ballon, eller för den delen La Planche de Belles Filles, som ganska små. Det blev således bara tre etapper av touren även detta år, men vi fick istället en riktigt trevlig fransk nationaldag i Nancy, med tillhörande fyrverkerier och råbiff till både lunch och middag.

Nu har vi dessutom klarat av barnens Tour de France, eller ”Disneyland Paris” som de kallar det. Kvarstår gör en natt i Brügge, en i Sønderborg och sen att blåsa raka vägen hem till stan. Efter det har jag lite mindre än en månad på mig att komma i form inför Cykelvasan, efter över tre veckors total avhållsamhet från trä… det här har jag redan pratat om va? Nåja.

3 kommentarer

Under ocykel, semester, tour de france, vin