Kategoriarkiv: motivation

Bildbloggen alias liket lever alias livet leker

Ibland känns det lite som att jag börjat leva mitt liv genom Instagram. Jag bloggar knappt, jag Twittrar knappt, jag skriver inga roliga statusar på Facebook längre. Instagram är så enkelt. En bild på något fint/roligt/jobbigt, något pliktskyldigt skämt eller något allvarligt under det, och avrunda med några hashtags. Perfekt för småbarnsföräldern mellan jobb, skottning av uppfarten, barnens läxor, matlagningen, träningen och den slutgiltiga kollapsen i soffan framför Person of Interest med ett glas vin i handen. Misstänker starkt att Instagrams upphovshens var småbarnsföräldrar.

På tal som små barn så är jag knappast småbarnsförälder längre. Elsa och Klara fyller strax 11 respektive 8 år, och det är helt sjukt vad tiden gått sedan den förstnämnda exploderade ut ur sin mors mage (bokstavligen):

Barn

Jag kanske inte är den absolut bästa pappan (ni vet den där som får en ”Världens Bästa Pappa”-mugg varje år), men jag gör mitt bästa samt älskar dem båda. Det är väl inte så dåligt?

Jag är inte den bästa hemmafixaren heller, eftersom tiden inte riktigt räcker till, men i helgen kände jag att nu har vi f-n bott i huset i ett halvår (bokstavligen), så det var hög tid att iordningställa åtminstone två rum och göra dem lite mer hemtrevliga. Sovrummet fick ett symaskinsbord, lite konst, lite punktbelysning och blev en ful garderob fattigare, medan kontor/träningsrum/pain cave fick en rejäl uppdatering med bänkskiva, tyglådor för prylar och inte minst en betydligt bättre ordning:

Pain cave

Krok för svettiga textiler. Bara det liksom!

Testkörde uppsättningen idag i form av lite tröskelfyror med kort vila till herrarnas CX-VM, och det gick alldeles utmärkt!

På tal om träning så har januari gått långt över förväntan. För det första lyckades jag få ihop över 23 mil utomhus, vilket är något bättre än tidigare års noll mil utomhus. För det andra hade jag aldrig mer än en sammanhängande vilodag förrän den 30:e då jag insåg att pannbenet inte ville mer, och fick vila till idag. I siffror ser det ut såhär:

Totalt antal timmar: 24 (46 minuter per dag i snitt)
Antal cykelpass utomhus: 5 (234 km)
Antal cykelpass inomhus: 15
Antal core/styrkepass: 3 (…)
Längsta utomhuspass: 3 h, 15 m
Längsta inomhuspass: 1 h, 28 m (rekord. Tack pannbenet)

Kort och gott inte så dumt alls, för att vara januari. Jag har inte mätt utvecklingen på något annat sätt än att jag märker att pulsen är lägre vid högre belastning, och idag lyckades jag hålla ungefär 280 watt under fyrorna och ändå balansera strax under tröskeln. Det viktigaste för mig, som inte har nån SUB 6:30-utmaning att köra för i år, är dock att inte överträna mig och få samma problem som förra året, så easy does it.

Men. För att göra träningen lite mer disciplinerad i år har jag nu beställt ett stycke Garmin Vector S:

Garmin Vector S

Vi i Team Utan Gränser fick nämligen chansen att göra en riktigt bra affär på sådana tack vare Cykloteket, så med fruns goda minne slog jag till. Ska bli riktigt kul att se dels hur dåligt (eller bra) kalibrerad Monarken är, och inte minst att kunna se hur hårt jag faktiskt kör utomhus. Det ska däremot inte bli riktigt lika kul att köpa två nya uppsättningar Look-pedaler, men har man väl gett sig in i den här materialsporten får man väl bita ihop?

Annonser

Lämna en kommentar

Under filosofi, kroppen, månadssummering, motivation, ocykel

Varför är det så mörkt?

Kanske främst för att det snart är vinter, men även för att min Magic Shine havererade lite drygt ett år efter att jag köpte den, och att jag således befinner mig mitt uppe i ett reklamationsärende. Tydligen kan jag förvänta mig svar inom 30 dagar först, så tills dess får det bli Moanark och dagsljuscykling.

Mörkt är det även här på bloggen, men det skyller jag på att alla mina vakna dagar går åt till att jobba, försöka uppfostra barn, desperatträna när tillfälle ges och att ligga i soffan och slicka såren.

Men! En ljuspunkt i det hela är att det faktiskt blivit några fler pass utomhus, om än på cykelcrossen. Det senaste var i söndags, och det gick inte av för hackor. Jag var helt stekt efteråt, och Robert blev dyngförkyld. Det sistnämnda kanske främst för att han badade:

Vinterbad

Vintercykling (nåja) rules!

Lämna en kommentar

Under cyclocross, motivation

Den saknade växeln

Just nu känns det som att jag skulle ha nytta av 11-delat. Jag saknar det där sista som gör att jag känner mig som en SUB 9-cyklist, och istället blir varje liten lucka som måste täppas igen ett lidande.

Man får väl acceptera att man har svackor, men jag tycker att den senaste tidens (kontrollerade) viktnedgång, hyffsade kost, ökade träningsdos och begränsningar i mängden alkohol borde fått kurvan att peka uppåt. SMACK-rundan var ju ett fiasko, och på dagens pass med de av oss i klubben som inte körde Gran Fondo Stockholm så kände jag mig knappast starkast. Låt gå för att jag drack både bubbel och vin igår, men jag vaknade med huvudet intakt och lust att cykla.

Det kanske är så att jag börjar nå den fysikaliska gräns där jag måste bestämma mig för om jag vill bli pr0 eller inte. Om jag vill lägga om kosten så att den inte längre tillagas för att vara god utan för att fylla en funktion, öka träningsdosen så att jag tvingas välja bort delar av föräldraskapet och det sociala livet, och kanske kicka sponken helt.

Det lockar inte, direkt. Jag började ju träna för att gå ner i vikt utan att det skedde på bekostnad av goda såser och fylliga viner, och jag vet verkligen inte om jag vill vara snabbgruppsåkare? Jag är inte ens säker på att jag verkligen vill cykla runt Vättern på 9 timmar.

Nåja. Dagens runda var, om än jobbig, väldigt lyxig. Sol, värme, svag vind, trevligt sällskap och en förbättring av tiden på temposträckan på Ingarö, trots klena ben. Jag ska väl kanske inte klaga.

2 kommentarer

Under kroppen, landsvägscykling, motivation, träning, Uncategorized, vin

Cykeloptimera 2014

Sprang på en intressant artikel via Cycling Tips igår, om hur man krämar ur så mycket som möjligt ur sitt cykelår. Även om den innehåller en hel del självklarheter, så är det ändå en sorts summering av allt man kan och bör tänka på som hyffsat seriöst satsande cyklist.

Jag gillar speciellt nr 36 – ett litet mantra att repetera när det är som tuffast kan nog göra underverk för pannbenet. Frågan är bara hur mitt ska lyda för att inte kännas allt för cheesy? Get, stön, sub80 kanske?

http://www.cyclingweekly.co.uk/news/latest/542204/40-ways-to-make-2014-your-best-cycling-year-ever.html

Lämna en kommentar

Under motivation, träning

Träningspest och ångestkolera

Gjorde nyss misstaget att titta in på Funbeat, som jag använder som för att registrera min träningsmängd. 8 pass på 30 dar, där det längsta var den avbrutna Halvvasan som klockade in på 2 timmar och 25 minuter. Resten var mest korta trainersessioner. Mars förra året var jag, såvitt jag minns, rätt mycket sjuk, men lyckades ändå få ihop mer än mars i år. Skandal.

Ikväll blev det fyra ynkliga tvåor på smått patetiska 250 Tacx-watt, men det var allt jag orkade och hann med.

Men, med fru i gipspaket så finns det inte så mycket tid över till träning. När det väl sker så är det träning under stress över allt annat jag borde göra, så det blir sällan några längre pass. Spinningen har jag mer eller mindre fått ge upp helt.

Nu står dock april för dörren, och när april står för dörren betyder det att det är lite styvt 2 månader kvar till Vättern, och det innebär att jag måste HTFU och komma igång. Planen är att köra distanspass på trainern åtminstone två mornar i veckan, något pass med fyror en kväll som komplement, och sen faktiskt komma ut på riktigt när väl den sista DÖDSisen är borta här ute i Nacka. Med lite tur redan i helgen, fast då rimligen på 29ern. Även om C35:orna lät hälsa att de var ”rätt” trötta på att sitta fast i trainern.

Lämna en kommentar

Under motivation, träning

Dött var det här!

Det har runnit en hel del vatten under Paris alla broar sedan november, då jag enligt uppgift skrev mitt senaste inlägg.

Främst rann det kroppsligt utmattningsvatten (skitkonstigt, hade verkligen ingen geist alls), som sen mynnade ut i en nästan månadslång DÖDSFÖRKYLNING och träningsfrånvaro. Veckan innan jul kapitulerade jag, åt så mycket jag kunde under ledigheten, och drömde om att komma tillbaka i januari. Och det gjorde jag faktiskt. Första trainersessionen registrerades den 2:a, och sen dess har jag lyckats hålla fanan förhållandesvis högt.

Det kommande året har rätt många mål, som jag möjligen nämnt tidigare:

Först och främst ska en Halvklassiker klaras av. Jag vet att det är den feges variant av en klassiker, men när man inte är byggd för löpning, och förmodligen inte heller för simning, och med viss sannolikhet inte heller för längdskidåkning, så måste man ju börja nånstans? Den 26:e drar spektaklet igång med Halvvasan. Det var säkerligen 25 år sen jag åkte på längden senast, men har lyckats få till två riktigt krispiga träningshelger hittills, bägge förlagda till största del i Högbo Bruk och de underbara spår som finns där:

Krispigt i Högbo Bruk.

Jag har fått lära mig att valla (skitsvårt), staka (obefintliga armmuskler), diagonalåka (hålla tungan rätt i mun) etc. Jag har dessutom fått upptäcka en ny materialsport (tack för det, sa plånboken), men det börjar bli ordning på torpet.

För Halvvättern valde jag att köra själv, men tänker såklart försöka klara av förra årets missade mål – SUB 5. Med lite trevliga klungor ska det nog gå bra.

Halvvansbro lägger jag inte så mycket vikt vid – det blir vad det blir, även om jag kanske kommer försöka ta nån lektion och se om crawl funkar för mig.

Halva Lidingöloppet är min största nemesis. Jag är ju av naturen inte byggd för att springa, och den längsta distansen jag gjort i mitt liv är en mil. Målet är nog bara att ta mig runt.

Nånstans mitt upp i alltihop blir det Vätternrundan med Fredrikshofs SUB 10-grupp för Nacka/Värmdö. Det är mitt största mål det här året, mest pga. det fatala misslyckandet i regnet 2012. Vi hade ett litet upptaktsmöte i höstas, och som det ser ut blir det nånstans runt 14 till 16 personer i min grupp.

Cykelvasan är bokad den med. Jag hittade ju verkligen mig själv i skogen förra året, och ser fram mot den som tusan.

Jag kommer fortsätta nöta spinning när det inte är cykelbart ute. Vi har trots allt tre helt fantastiska instruktörer på Friskis & Svettis i Orminge, och de intensivpass som Jussi serverar på onsdagar har knappast någon negativ inverkan på formen.

Jag överväger även att köra sprintdistansen i Stockholm Triathlon, även om jag inte ser det som ett måste i dagsläget. Vansbro får vara lite utslagsgivande.

På utrustningsfronten har jag unnat mig ett nytt par rejäla hjul. Övervägde länge nånting lätt och lagom dyrt, men efter lite vägledning slutade det med nånting lagom lätt och hyffsat dyrt, nämligen ett par Shimano Dura-Ace C35:

Shimano Dura-Ace C35

 

Den uppmärksamme lägger märke till att det är kanttråd (fegt, men lättare att serva för en så dålig mek som jag) och att däcken satt åt fel håll vid tillfället.

Sist men inte minst ska vi följa Tour de France under några veckor i sommar. I husbil! Det blir nog inte så många etapper, eftersom vi har bilen i två veckor, ska ta oss både ner och upp genom Europa och har några attraktioner för barnen att besöka på vägen (läs: Disneyland Paris). Med det sagt ska det dock bli grymt roligt, och förhoppningsvis hinner vi riva av nån legendarisk stigning på cyklarna också.

Nåja. Utöver de i lopp deltagandemässiga mål jag satt upp för mig själv det här året, så tänkte jag även se till att dels bli en bättre gruppcyklist (mitt deltagande i Fredrikshofs träningar 2012 var smått patetiskt), samt försöka styra upp skutan och gå ner de där sista fem kilona som jag behöver bli av med.

Och, med högre makts hjälp, kanske blogga lite mer.

Lämna en kommentar

Under cykelsport, cykelvasan, fredrikshof, halvklassiker, halvvättern, landsvägscykling, löpning, motivation, spinning, utrustning, vätternrundan

Är det tyst här? Ja, det är det!

Men det är för att jag haft så mycket annat för mig. Jag har:

  • Jobbat (stor lansering för nån vecka sen, inte klart än)
  • Tränat (varierande frekvens)
  • Tappat min partner till Vätternrundan (har inte lyckats hitta nån ny)
  • Fått nån ny typ av förkylningar som däckar mig i en dag, sänker mig lite grann i två dagar därefter och sen släpper ganska direkt (till skillnad från de tidigare som brukade hålla i 2-3 veckor, minst)
  • Varit pappa
  • Tittat ohälsosamt mycket på cykel på TV

Dessutom så har det inte gått så fantastiskt bra med uppladdningen inför Vättern som jag önskat, men jag känner mig inte modstulen ändå. Halvan ska jag ta SUB 5 och helan får gå som det går, eftersom jag kör ensam (målet är SUB 10, realistiskt är SUB 12).

 

Lämna en kommentar

Under motivation, träning, vätternrundan