Kategoriarkiv: mat

Jamen god jul då!

Ingen snö, knappt nån glansis, stress ända in i kaklet. Allt är som det ska vara inför jul, med andra ord.

Sedan senast så hann jag bara bränna av några pass på Moanarken innan jag blev sjuk och hängig, och fick ”unna” mig ett träningsuppehåll från den 12:e till igår, när några vänliga Twitter-själar lyckades mana mig ur soffan och upp i sadeln igen. Vaknade med lite halsont idag, men jag avskriver det som klenhet som lämnar kroppen, och gör mig mentalt redo för min debut i Festive 500.

Jomenvisst! 500 kilometer mellan julafton och nyårsafton. Trainer räknas inte, utan det måste vara riktiga Strava-mil utomhus för att de ska gälla. Om man cyklar varje dag är det bara 62,5 km per tur, dvs. 2,5-3 timmars cykling, vilket rimligen borde kunna passa ihop med de övriga åtaganden man har som familjefar i juletid. Hoppas dock på att kunna få till ett långpass eller två med Magnus när vi är hemma i stan igen den 28:e.

Kittade upp mig med att par Schwalbe Marathon Winter:

10853126_1545294582384283_1717685458_n

42 millimeter breda är de, till Bruses stora fasa, och det var med nöd och näppe som de gick in mellan kedjestagen. Jag har inte rullat in dem i 50 km heller som man ska, så det kommer säkert sluta i misär.

Hela projektet höll dessutom på att haverera idag, när jag fått på takräcket på nya bilen och insåg att T-bultarna på cykelhållarna inte passade. En snabb sväng till Mekonomen i Globen löste dock problemet.

Hoppas ni har en fantastiskt god hjul nu. Vi ses på andra sidan, förhoppningsvis med 500 km till i benen!

Annonser

Lämna en kommentar

Under cyclocross, mat, semester

Cykelfasan revisited

Ja, nu har jag en cross. En jättejättefin cross i Belgiens alla färger. Tyvärr har jag inte hunnit ut på den mer än några kilometer för att hämta bullar hos en bekant, men efter helgen och dess bravader så ska det bli åka av!

Imorrn drar vi alltså åt Sälen-hållet, till den stuga som Magnus vaskat fram ur sina gömmor, och som ska bli vår bas under Cykelvasa-helgen. Lasse får stå över på grund av allvarlig hjulbrist, och ryktet säger att vi har ett till avhopp, men fem glada i form av undertecknad, Magnus, Ilias, Peter och Jonathan blir det iallafall. Lite pasta, lite långlopp och sen lite (mycket) vin på det på lördagkvällen. Är sjukt pepp!

Kroppen är däremot knappast redo för det här. Körde lite intervaller på Monarken igår bara för att få ett sista pass, och det saknades runt 60 watt på mätaren under fyrorna. Hade säkert kunnat ta i lite mer, men det är inte samma ben som jag hade i våras. Sjukt synd, för jag är verkligen sugen på att slå förra årets inte-alltför-imponerande tid på 4:17. I år har jag en lättare cykel och en Vasa i bagaget, så med lite styrstamsbitande så kan det gå att komma in under fyra timmar, men jag lovar ingenting.

Det roligaste är att jag får köra i ett par Radarlock, eftersom jag faktiskt blev uttagen som testpilot i Smartson/Oakley-samarbetet! Har smygtestat fruns, och de sitter bättre än mina Jawbone. Dessutom har de inte egenheten att det samlas vatten i bågarna om det regnar, vilket det ju kanske kommer göra på lördag.

Lämna en kommentar

Under cykelvasan, mat, mtb, vin

Hyvä Suomi!

Förutom att de hade en fantastiskt fin bit (som våra förfäder brukade säga) i Eurovisionsschlagerfestivalen så kan de det där med att bejaka sina laster, finnarna. Eller vi, kanske jag skulle säga, eftersom jag faktiskt är halvfinne, även om jag inte pratar finska (än) eller är där särskilt ofta (men jag har ju några år på mig).

Allas vår vaga cyklist Vagcyklist fikade idag på en bit bakverk som verkligen fick det att ringa i alla måste-ha-klockor hos mig:

Rak Berlinermunk med grädde

Vi pratar alltså om en Berlinermunk, som istället för att vara munkformad är rak, och som skurits upp och fyllts med grädde. Nuff said.

Berlinermunken stötte jag på för första gången (i vuxen ålder) på Åland för ett tiotal år sen, och under den korta fiskeresa vi gjorde där hann vi mötas igen många gånger. Och nu visar det sig att nån har produktutvecklat den…

Jag ser det här som en fullgod anledning att åka över till moderlandet i öst och hälsa på massa släktingar som jag inte kan kommunicera med.

Lämna en kommentar

Under mat

Ratatouille!

Jodå, lite spinning och intervallpass på trainern har det hunnits med sen senast, men däremot inte några längdskidpass, vilket innebär att det kan gå lite hur som helst på tisdag.

Men det är inte därför vi är här, utan för att prata om ratatouille. En gång i tiden lärde min första flickväns mamma mig att uppskatta denna franska grönsaksgryta, som förmodligen inte är fransk i grunden utan nån sorts uråldrig idé om att bara man har lite goda grönsaker och lite vätska så kan det bli himla gott om det får koka en stund tillsammans. Idag slarvade jag ihop en sådan för att ha nånting tomatigt till de övriga ingredienserna i middagen. Det var bara det att slutresultatet blev så fantastiskt att jag måste dela med mig av det (vilket jag anser vara ok, eftersom denna blog redan visat vissa tendenser till att utvecklas till att ha ett renodlat mat- och vintema):

Ingredienser

1 stor, gul paprika
1 liten zucchini
1 burk konserverade tomater, gärna cocktail eller andra små
1 gul lök
1 stor vitlöksklyfta
2 dl vitt vin
2 msk tomatpuré
1 lagerblad
1 msk paprikapulver
0,5 msk torkad timjan
0,5 msk strösocker
Salt och peppar
Olivolja

Gör sisåhär

Skär paprika och zucchini (som du tagit bort fröna ur tidigare) i centimeterstora kuber. Skär löken något mindre. Krossa och finhacka vitlöken.

Fräs ovan nämnda i riktligt med olivolja i tjockbottnad kastrull som du har ett lock till. Dra ner värmen lite (6/10) efter ett tag och stek tills det börjar sautera. Tillsätt tomatpuré och kryddor, fräs i 1 minut, applicera sedan tomater, vitt vin och lagerblad. Låt koka en kort stund, på med locket och låt sedan – det här är det viktigaste i all matlagning, som vanligt – koka på låg temperatur (fallande mot 3/10) i minst en timme. Rör om då och då.

Det hela är klart när det smakar gott. Det enda som ska ha någon form av tuggmotstånd är paprikan. Salta och peppra vid behov.

Serveras med fördel till en riktigt god gratain dauphinois (ja, potatisgratäng på riktigt) tillsammans med en bit bleu oxfilé som toppats med gratinerad getost.

Lämna en kommentar

Under mat

Semestersvacka

Eller tja, det är väl inte så mycket semestersvacka egentligen, utan att träningsfrekvensen sjunkit i takt med att sommaren och rosévinet gjort sitt intågande.

Idag vaknade jag svinförkyld, förmodligen orsakad av gårdagens kortlångdistansare med frun samt Lasse och Ilias på sina 29’ers. Myste mest, men sprätte till i Björkviksbacken (Lasse drog igång spurt uppför och jag kunde inte behärska mig, så för tillfället har jag förstaplatsen på Strava) och runt Lagnö (en hyffsat stabil 10:de-plats trots tomma energidepåer, och den där Daniel Rytz rekord verkar ändå ganska svårslaget…). Skönt var det hursomhelst att komma ut och röra på benen.

Igår kväll hade vi fransk nationaldagsmiddag här hemma med trevligt sällskap. Undertecknad hade slavat fram rillette, boeuf Bourguignon, petit chouxer och gud vet vad, och det hela sköljdes ned med skratt och ”ganska” mycket franskt vin och cider. Det finaste i den franska kråksången var dock att jag strax innan kvällen skulle avrundas slängde på mig spinningpjucken och drog ut på en på sin höjd 300 meter lång tur (ja, drucken) på Lasses Cube Acid, och kände hur jävla kul det är att cykla stor MTB. Måste verkligen skaffa mig en, och det snart.

Lämna en kommentar

Under mat, semester, träning, vin

Kanske världens godaste tomatsås

Efter ett hårt spinningpass (som dagens med Louise) är man ju sådär härligt trött, groggy och fylld av inspiration. Just det sistnämnda är väldigt bra när man kommer hem runt 18.45 och inser att det enda man tänkt på var att barnen skulle få i sig mat, och glömt bort sig själv + fru.

Nöden är ju dock uppfinningarnas moder, och i en stund av genialitet tillagade jag den ab-so-lut godaste tomatsås jag nånsin gjort. För att denna inte skall försvinna ur historien tvingas jag nedteckna den här. Håll i er.

Världens absolut godaste tomatsås, i detta fall serverad med spagetti

För 2-3 personer. Tid: 1 timme.

Ingredienser:

  • 500 gram av de godaste, mognaste tomater (gärna mindre) du hittar, i kvartar
  • 1 bananschalottenlök, eller motsvarande, finhackad
  • 2 vitlöksklyftor, finhackade och krossade
  • 5 sardeller, finhackade
  • 2 dl vitt vin
  • 3 msk tomatpuré
  • 125 gram mozzarella
  • Oliver efter tycke och smak
  • Några nypor chili flakes
  • 2 msk smör
  • Om du har: tryffel. Jag använde några torkade bitar från mitt tryffelsalt
  • 250 gram pasta, gärna nån lite tjockare form av spagetti
  • Färskriven parmesan, i ohemula mängder

Tillredning:

Salta tomaterna, tillsätt chili, pyttelite socker och ev. tryffel, och låt stå en kort stund.

Hetta upp rikligt med olivolja i en stor kastrull, företrädelsevis en 4,2-liters Le Creuset-gryta i gjutjärn. Bryn lök, vitlök och sardeller tills löken fått lite färg. Låt tomatpurén fräsa med några minuter, tillsätt tomaterna och oliverna och låt fräsa några minuter. Slå på vinet, lägg på lock och glöm bort på medeltemperatur i ungefär en halvtimme.

När du kommit på att ”fan, det står TOMATER OCH KOKAR” kokar du upp pastavattnet (som du såklart saltat riktligt, inte svenskt och mjäkigt). Rör runt och krossa ev. tomater som inte fallit sönder, och låt locket vara lite på glänt så det hela kan reducera en smula.

Koka pastan. När tre minuter kvarstår av koktiden slänger du i smöret i tomaterna, och rör och gosar runt tills det emulgerat, och slänger sen ner mozzarellan som du rivit i bitar. Låt osten ligga ifred en stund och smälta.

Häll av vattnet och låt pastan torka i 30 sekunder. Under tiden rör du runt som tusan i såsen tills mozzarellan uppgått i symbios med såsen. Tillsätt pastan och rör varsamt men bestämt om tills såsen fullständigt omsluter den.

Servera i djupa tallrikar med massor med parmesan, samt resten av innehållet i vinflaskan (i glas vid sidan om, dock).

Lämna en kommentar

Under mat, recept, vin