Kategoriarkiv: filosofi

Bildbloggen alias liket lever alias livet leker

Ibland känns det lite som att jag börjat leva mitt liv genom Instagram. Jag bloggar knappt, jag Twittrar knappt, jag skriver inga roliga statusar på Facebook längre. Instagram är så enkelt. En bild på något fint/roligt/jobbigt, något pliktskyldigt skämt eller något allvarligt under det, och avrunda med några hashtags. Perfekt för småbarnsföräldern mellan jobb, skottning av uppfarten, barnens läxor, matlagningen, träningen och den slutgiltiga kollapsen i soffan framför Person of Interest med ett glas vin i handen. Misstänker starkt att Instagrams upphovshens var småbarnsföräldrar.

På tal som små barn så är jag knappast småbarnsförälder längre. Elsa och Klara fyller strax 11 respektive 8 år, och det är helt sjukt vad tiden gått sedan den förstnämnda exploderade ut ur sin mors mage (bokstavligen):

Barn

Jag kanske inte är den absolut bästa pappan (ni vet den där som får en ”Världens Bästa Pappa”-mugg varje år), men jag gör mitt bästa samt älskar dem båda. Det är väl inte så dåligt?

Jag är inte den bästa hemmafixaren heller, eftersom tiden inte riktigt räcker till, men i helgen kände jag att nu har vi f-n bott i huset i ett halvår (bokstavligen), så det var hög tid att iordningställa åtminstone två rum och göra dem lite mer hemtrevliga. Sovrummet fick ett symaskinsbord, lite konst, lite punktbelysning och blev en ful garderob fattigare, medan kontor/träningsrum/pain cave fick en rejäl uppdatering med bänkskiva, tyglådor för prylar och inte minst en betydligt bättre ordning:

Pain cave

Krok för svettiga textiler. Bara det liksom!

Testkörde uppsättningen idag i form av lite tröskelfyror med kort vila till herrarnas CX-VM, och det gick alldeles utmärkt!

På tal om träning så har januari gått långt över förväntan. För det första lyckades jag få ihop över 23 mil utomhus, vilket är något bättre än tidigare års noll mil utomhus. För det andra hade jag aldrig mer än en sammanhängande vilodag förrän den 30:e då jag insåg att pannbenet inte ville mer, och fick vila till idag. I siffror ser det ut såhär:

Totalt antal timmar: 24 (46 minuter per dag i snitt)
Antal cykelpass utomhus: 5 (234 km)
Antal cykelpass inomhus: 15
Antal core/styrkepass: 3 (…)
Längsta utomhuspass: 3 h, 15 m
Längsta inomhuspass: 1 h, 28 m (rekord. Tack pannbenet)

Kort och gott inte så dumt alls, för att vara januari. Jag har inte mätt utvecklingen på något annat sätt än att jag märker att pulsen är lägre vid högre belastning, och idag lyckades jag hålla ungefär 280 watt under fyrorna och ändå balansera strax under tröskeln. Det viktigaste för mig, som inte har nån SUB 6:30-utmaning att köra för i år, är dock att inte överträna mig och få samma problem som förra året, så easy does it.

Men. För att göra träningen lite mer disciplinerad i år har jag nu beställt ett stycke Garmin Vector S:

Garmin Vector S

Vi i Team Utan Gränser fick nämligen chansen att göra en riktigt bra affär på sådana tack vare Cykloteket, så med fruns goda minne slog jag till. Ska bli riktigt kul att se dels hur dåligt (eller bra) kalibrerad Monarken är, och inte minst att kunna se hur hårt jag faktiskt kör utomhus. Det ska däremot inte bli riktigt lika kul att köpa två nya uppsättningar Look-pedaler, men har man väl gett sig in i den här materialsporten får man väl bita ihop?

Annonser

Lämna en kommentar

Under filosofi, kroppen, månadssummering, motivation, ocykel

The Great Escape!

Erik Nohlin med fru tog tjänstledigt och drog till USA för  att toura runt på cykel utan något annat mål än att just toura runt, och som de tourar! Jag är sjukt avis på att kunna få chansen att få uppleva ett sånt äventyr, men man måste nog vara lite mer dinkus än vad jag och min fru är för att faktiskt kunna förverkliga det.

Hursomhelst har de en fantastiskt trevlig tumblr-blog där det postas foton +ANNAT på deras upplevelser längs vägen, och den som inte besökt den uppmanas härmed göra det nu på http://thegrreatescape.tumblr.com

Om man tycker om dem och det man ser kan man donera lite pengar och kärlek. Har man tur får man en sån här tillbaka:

The Great Escape

Frågan är bara vad den ska få pryda?

Lämna en kommentar

Under ale, äventyr, filosofi

Att hitta sig själv, 34 år gammal

”Jag har hittat mig själv” är ett uttryck jag associerat med folk som måste intala sig själva att de gjort rätt val i livet. ”Jag slutade som creative director, sålde fyran i Sofo och flyttade till en gård strax utanför Löddeköpinge. Där, långt ifrån civilisationen, har jag verkligen hittat mig själv i rollen av mjölkbonde.”

Dålig liknelse i all ära, men jag kan inte säga att jag tagit alla som hittat sig själva riktigt på allvar, tills jag hittade mig själv i cyklingen för snart ett år sen.

Det har inte förändrat mitt liv i samma bemärkelse som en flytt till en gård i Löddeköpinge rimligen skulle göra, men jag har hittat mitt sätt att motionera (efter många års sökande, från kampsport i unga år,via tafatta styrketräningsförsök till löppass med blodsmak i mun varje försommar), min nya tv-sport, min nya kunskapsbank att fylla och inte minst min nya, stora utgiftspost (cykling är en materialsport).

Det har definitivt förändrat mig i bemärkelsen att jag på mindre än ett år gått från oinspirerad soffpotatis med dålig kondition till att cykla Halvvättern på fem och en halv timme och älska varje sekund av det.

Att det skulle ta 34 år av mitt liv att hitta mig själv är förstås synd.

Hursomhelst. Den här bloggen blir till för att jag ska kunna dela med mig av mina upplevelser och upptäckter, i egenskap av en cyklist i vardande, i hopp om att det kanske kan inspirera någon annan. Den kommer säkerligen innehålla såväl långa som korta reflektioner, tekniksnack, länkar och annat. Cyklingen kommer dock vara i fokus. Väl mött!

Lämna en kommentar

Under filosofi