Månadsarkiv: augusti 2014

Förjävlakyld

Lillbarnet började på fritids igen förra veckan. You do the math. Jag ska inte säga att jag ligger utslagen i en man cold, men jag är iallafall förkyld på riktigt för första gången sedan slutet på 2013 eller när det nu var.

Min debut i sportklassen på Stockholmscupen i cyclocross på lördag är alltså allvarligt hotad. Kände det redan på kvällen i måndags efter min bensträckare, och har varit mer eller mindre däckad sedan dess. Inte går det åt rätt håll heller.

Ridå.

Annonser

Lämna en kommentar

Under cyclocross

Reijs ripårt. Ish.

The cat is in the bag. Örnen har landat. Osv osv. Cykelvasan 2014 är över, köttet är uppätet, vinet är uppdrucket, hemresan är överstökad och benen har rastats en gång för att se om de hade nån kräm kvar alls (det hade de inte).

Cykelfasan

Det här året gick det bättre än förra, även om jag med facit i hand och Stravas hånfulla siffra som avslöjar 164 slag per minut i snittpuls (min tröskel är runt 162) känner att jag kanske hade kunnat pressa på lite, lite till. Men 3:42 är en solklar förbättring av 4:17, som fjolårets premiärtur löd, och eftersom jag dragit min teoretiska prestationsgräns vid 3:20 nånstans, så finns det ju faktiskt något kvar att kämpa för 2015. Då kanske jag till och med orkar träna hela sommaren?

Jag ska inte tråka ut er med en jättelång beskrivning av loppet. Vi bodde fantastiskt bra, vi åt gott och alla förutom Magnus (som tydligen inte är gjord av socker) var på väg att hoppa över att starta eftersom det hällregnade när vi vaknade vid sjurycket på lördagen, men som tur var så lättade det under tiden vi åt frukost.

Själva cyklingen gick bra. Jag var rejält stel och nervig när vi väl tagit oss upp för första backen och kommit in i spåret, men det släppte efter nån halvtimme. Kom på mig själv med att köra ganska omdömeslöst i de partier som jag förra året tyckte var jätteläskiga (i det leriga skumpet runt Oxbergssjön t.ex), vilket kanske inte är så bra, men snabbt gick det iallafall. Det jag hade uppenbara problem med var de sandiga partierna, för hur mycket jag än tryckte på så fick jag inte upp mer än knapp styrfart.

Det var väldigt bekvämt att starta vid 9:30 istället för, som förra året, vid 11:30-rycket. Säga vad man vill om att det är ett motionslopp, men ju fler ovana cyklister man har framför sig, desto osäkrare blir cyklingen. I år körde jag faktiskt dessutom mest om folk, vilket var bra för moralen.

Efter ett kort depåstopp löd måltiden alltså 3:42. Magnus och Peter var några minuter snabbare, Jonathan och Ilias var lite långsammare, så jag blev som vanligt den där killen i mitten. Strava har all data, om nån vill se den.

Cykeln presterade helt fantastiskt. Utöver min asfaltsrunda härom veckan var Cykelvasan den längsta sammanhängande distans jag kört den hittills, och den höll ihop bra. Mina växeljusteringar två kvällar innan loppet (tvärt emot alla regler) gav mig en riktigt rapp och precis växling för en gångs skull, de splitternya däcken och slangarna höll utan problem och bromsarna gnisslade inte alls. Det är väl på sin höjd rumpan som är rätt besviken över att det inte sitter en dämpare bak, men sånt går ju över.

Det bästa var dock det par Oakley Radarlock som jag fick vara testpilot för, tack vare ett samarbete mellan Smartson och Oakley (som jag tjatat om tidigare). Jag har ju ett par Jawbone sedan tidigare, som jag älskar men som inte passat så bra för skogscykling, men Radarlock levererade. Krispigt ljus, grym passform och stort synfält. Mitt enda aber är väl att lacken kanske bäst passar den som cyklar en Celeste-färgad Bianchi, men det kan jag överleva. Tack Smartson, och tack Oakley!

Nu sadlar jag om och satsar på en cx-karriär. Redan på lördag ska jag testa Ridleyn i Stockholmscupen på Gärdet, i clown sportklassen. Utan tempodräkt. Kommer bli episkt!

3 kommentarer

Under cyclocross, cykelvasan, mtb

Nu kör vi!

Väskan packad, vingummina uppätna, magen är i sedvanligt race-olag. Med andra ord är jag redo.

IMG_2523.JPG

Och se så fina Oakley Radarlock jag hämtade ut idag!

Lämna en kommentar

Under cykelvasan, mtb

Cykelfasan revisited

Ja, nu har jag en cross. En jättejättefin cross i Belgiens alla färger. Tyvärr har jag inte hunnit ut på den mer än några kilometer för att hämta bullar hos en bekant, men efter helgen och dess bravader så ska det bli åka av!

Imorrn drar vi alltså åt Sälen-hållet, till den stuga som Magnus vaskat fram ur sina gömmor, och som ska bli vår bas under Cykelvasa-helgen. Lasse får stå över på grund av allvarlig hjulbrist, och ryktet säger att vi har ett till avhopp, men fem glada i form av undertecknad, Magnus, Ilias, Peter och Jonathan blir det iallafall. Lite pasta, lite långlopp och sen lite (mycket) vin på det på lördagkvällen. Är sjukt pepp!

Kroppen är däremot knappast redo för det här. Körde lite intervaller på Monarken igår bara för att få ett sista pass, och det saknades runt 60 watt på mätaren under fyrorna. Hade säkert kunnat ta i lite mer, men det är inte samma ben som jag hade i våras. Sjukt synd, för jag är verkligen sugen på att slå förra årets inte-alltför-imponerande tid på 4:17. I år har jag en lättare cykel och en Vasa i bagaget, så med lite styrstamsbitande så kan det gå att komma in under fyra timmar, men jag lovar ingenting.

Det roligaste är att jag får köra i ett par Radarlock, eftersom jag faktiskt blev uttagen som testpilot i Smartson/Oakley-samarbetet! Har smygtestat fruns, och de sitter bättre än mina Jawbone. Dessutom har de inte egenheten att det samlas vatten i bågarna om det regnar, vilket det ju kanske kommer göra på lördag.

Lämna en kommentar

Under cykelvasan, mat, mtb, vin

Bloggen tillfälligt stängd pga fap

Önskar jag hade tid att berätta om hur kul (och blött) det ska bli att köra Cykelvasan med massa sköna kompisar i helgen, men något viktigare kom i vägen:

Om nom nom

Förlåt.

Lämna en kommentar

Under cyclocross, konsumtion, utrustning

Att klippa gräsmattan är också träning!

Vi flyttade knappast till ett hus där de tidigare ägarna hade gröna fingrar. Vi anlände sent i fredags till en rejält igenvuxen tomt där gräset var långt, grusgången fylld med allsköns små gröna växter och fruktträden knappt skönjbara bakom all sly. Inte staketet heller för den delen, det doldes bakom nästan meterhöga grässtrån. Sedan dess har det varit en stadig kamp om att få in så många timmar som möjligt på dygnet. Ömsom packa upp och ömsom jobba (jag började arbeta i måndags). Ömsom sätta upp hyllor och ömsom jobba i trädgården. Önskar jag behövde sova lika lite som Henrik Öijer.

Det börjar dock ordna upp sig nu. Gräsmattan är klippt, kanterna är trimmade och den värsta slyn sågade jag ner i vredesmod igår kväll, och nog tusan ger trädgårdsarbete lite muskler!

En fantastiskt bra egenskap det nya huset har är f.ö den svala källaren, där Moanarken som av en slump placerats. Inte för att jag kört nåt på den än, men om det nu tänker börja regna lite regelbundet så finns det goda chanser att jag kommer sätta mig där ganska snart.

Nåja.

Jo. Se till att hålla tummarna för att jag får ikläda mig ett par nya, fina Oakley Radarlock på Cykelvasan, förresten. Smartson söker tillsammans med Vasaloppet och Oakley en grupp ”testpiloter” som får vara lite evangelister för dem kring och under loppet, vilket jag ju som Oakley-fetischist rimligen skulle kunna klara av. Tydligen har jag tagit mig vidare till andra gallringen i uttagningen!

Lämna en kommentar

Under mtb, ocykel