Månadsarkiv: maj 2014

Tröttheten

Gnrrg. Vi börjar med det positiva:

Måndag – sjukt roligt, men långsamt, skogspass med Lasse. Det finns en oändlig mängd fantastiskt fina stigar i vårt närområde – man måste bara hitta dem, och det har Lasse onekligen gjort. Det gick inte snabbt, men det var inte syftet heller, utan att ha skoj och bli lite bättre på att köra över stockar och bredvid stenar.

Fin Cube och fin utsikt

Jag är så sjukt glad över att mina rädslor för att vurpa, som hängt kvar sedan OTBn förra året, äntligen nästan släppt helt. Jag törs kanske inte stå på som en galning, men det är nu 90% cykling och 10% löpning istället för 50/50 som det var för några månader sen.

Klippte ihop en hysteriskt slarvig, snabbspolad film i väntan på ork att göra en fin, om nån vill få en glimt av hur det ser ut i Orminge-skogarna:

Tisdag – jag hade egentligen tänkt köra med klubben, men vädret och tidsbristen fick mig att istället hänga med uppför Stelvio på Monarken. Jag tog inga förningar.

Idag – dödsintervallspinning med Jussi, favoritpasset som jag inte kört på säkert en månad. Var jättesugen, men kände tidigt att benen inte höll. Tog då i lite extra och lyckades tajma hammaren precis med sista 30-sekundersintervallen.

Eftersom jag redan tidigare känt att allt inte stod rätt till efter lördagens väggning, så anade jag redan innan dagens pass att jag skulle kunna bli tvungen att ställa in klubbcyklingen imorgon bitti. Det blir två vilodagar istället inför Vättern-certifiering nummer 2 nu på lördag. 18 mil i ”tävlingstempo” (dvs. 34-35 km/h), och dessutom har det lovats regn och blåst. Hurra…

Annonser

Lämna en kommentar

Under mtb, spinning, träning

Men…

…det var ju skönt att se att jag höll 33,8 km/h i snitt innan jag bonkade i lördags! Alltid nåt.

Dessutom var jag såhär stiligt klädd:

Bimbo Bikers

Bimbo Bikers firar ju 15-årsjubileum i år, och vi var några få manliga bimbos som lyckades förhandla till oss tröjor, så att vi också kan vara fina och visa vårt stöd.

Dock börjar det bli uppenbart att jag just nu är precis mitt emellan Trimtex medium och large…

Lämna en kommentar

Under träning

Den saknade växeln

Just nu känns det som att jag skulle ha nytta av 11-delat. Jag saknar det där sista som gör att jag känner mig som en SUB 9-cyklist, och istället blir varje liten lucka som måste täppas igen ett lidande.

Man får väl acceptera att man har svackor, men jag tycker att den senaste tidens (kontrollerade) viktnedgång, hyffsade kost, ökade träningsdos och begränsningar i mängden alkohol borde fått kurvan att peka uppåt. SMACK-rundan var ju ett fiasko, och på dagens pass med de av oss i klubben som inte körde Gran Fondo Stockholm så kände jag mig knappast starkast. Låt gå för att jag drack både bubbel och vin igår, men jag vaknade med huvudet intakt och lust att cykla.

Det kanske är så att jag börjar nå den fysikaliska gräns där jag måste bestämma mig för om jag vill bli pr0 eller inte. Om jag vill lägga om kosten så att den inte längre tillagas för att vara god utan för att fylla en funktion, öka träningsdosen så att jag tvingas välja bort delar av föräldraskapet och det sociala livet, och kanske kicka sponken helt.

Det lockar inte, direkt. Jag började ju träna för att gå ner i vikt utan att det skedde på bekostnad av goda såser och fylliga viner, och jag vet verkligen inte om jag vill vara snabbgruppsåkare? Jag är inte ens säker på att jag verkligen vill cykla runt Vättern på 9 timmar.

Nåja. Dagens runda var, om än jobbig, väldigt lyxig. Sol, värme, svag vind, trevligt sällskap och en förbättring av tiden på temposträckan på Ingarö, trots klena ben. Jag ska väl kanske inte klaga.

2 kommentarer

Under kroppen, landsvägscykling, motivation, träning, Uncategorized, vin

Hyvä Suomi!

Förutom att de hade en fantastiskt fin bit (som våra förfäder brukade säga) i Eurovisionsschlagerfestivalen så kan de det där med att bejaka sina laster, finnarna. Eller vi, kanske jag skulle säga, eftersom jag faktiskt är halvfinne, även om jag inte pratar finska (än) eller är där särskilt ofta (men jag har ju några år på mig).

Allas vår vaga cyklist Vagcyklist fikade idag på en bit bakverk som verkligen fick det att ringa i alla måste-ha-klockor hos mig:

Rak Berlinermunk med grädde

Vi pratar alltså om en Berlinermunk, som istället för att vara munkformad är rak, och som skurits upp och fyllts med grädde. Nuff said.

Berlinermunken stötte jag på för första gången (i vuxen ålder) på Åland för ett tiotal år sen, och under den korta fiskeresa vi gjorde där hann vi mötas igen många gånger. Och nu visar det sig att nån har produktutvecklat den…

Jag ser det här som en fullgod anledning att åka över till moderlandet i öst och hälsa på massa släktingar som jag inte kan kommunicera med.

Lämna en kommentar

Under mat

Smack in i vinden

Nåja. Värre vind har jag upplevt, men det var sataniskt motigt idag på Smackrundan. Jag, frun och Magnus startade tillsammans strax efter 09.00, med målet att slutföra loppet tillsammans. Ett trekantstempo, if you will.

Vi rullade ut i nån sorts masterstart, och bestämde oss tidigt för att inte hänga med i klungan eftersom den var stökig, och då en tidigare klunga skördat sitt första offer i diket redan efter nån mil eller så.

De första fyra milen gick det jättebra, eftersom vi hade en hyffsad medvind. 32 i snitt, glada i hågen etc. Sen vände vinden, eller snarare vi, och resten av loppet blev ett enda långt lidande. Eller tja, bitvis lyckades vi höja rullsnittet med någon decimal, men det slutade på 29,4 km/h vilket väl rimligen är långt under all kritik på ett distanspass för en SUB 9-åkare. Men vi hade kul (förutom när jag skrek smädelser), vi stannade inte en endaste gång (120 km utan paus) och vi höll ihop. Dessutom blev vi knappt omkörda, och fick emellanåt ta upp nån extra deltagare som behövde vindskydd av vår lilla grupp, så det känns som att alla hade det jobbigt idag.

Magnus var lätt starkast av oss, vilket ytterligare cementerades när han tog spurten på slutet. Men men, jag stod inte över nån förning iallafall. Alltid nåt?

En stor eloge till SMACK som arrangerat ett riktigt bra lopp. Enkelt och avskalat, men med allt det viktiga på plats och inget strul.

Nu ska jag dricka vin och laminera bilden nedan:

Vaderna börjar ta form

Snodd med benäget tillstånd från Magnus. Visst börjar vaderna ta form? Men nog undrar man hur Magnus så avslappnat kunde ta en bild när jag kämpade mot vinden? Va? VA?

 

2 kommentarer

Under träning, vin

Kvalitet i skogen och Smackrundan!

Eftersom jag ville spara på benen till på lördag (mer om det senare) så slängde jag och Lasse ihop ett långsamt men tekniskt mountain bike-pass idag, bestående av mestadels halvknixiga stigar i närområdet. Som jag säkert ältat nog redan så har jag ju varit rejält harig sedan min OTB förra hösten, men idag släppte det. Dessutom så har jag överkommit den största delen av min spångest, vilket tillsammans  med det nyvunna självförtroendet har förvandlat det som tidigare varit mest löprundor med cykel till regelrätta cykelturer, och roliga sådana.

Cykelposering

Fick dessutom testa lite stigar kring Krokträsk som Lasse lärt sig när han hängde med Hofvets totalt dödsföraktande MTB-gäng för några veckor sen. Kort och gott supersköna, halvt igenvuxna single tracks med lite rötter och stenar som såg till att man inte tappade koncentrationen.

Mer sånt här! Ser fram emot när Vätternsäsongen är över och jag törs ta i lite mer, utan att behöva riskera två dyra lopp.

Och på lördag ja, då blir det Smackrundan. Visste inte ens om att loppet fanns för några dar sen, men fick tips av Eva, så jag, frun och Magnus spontanbokade in oss på 120 km. Tänker inte försöka slå några hastighetsrekord, utan snarare få ett gäng mil i benen. Vädret ser ju onekligen lovande ut, sa solskenscyklisten.

Lämna en kommentar

Under mtb, träning

Stålmannen!

Idag var det intervallträning med klubben, och jag var oövervinnelig. Jag ska inte trötta ut er med att älta siffror eftersom de redan finns på Strava. Jag ska heller inte hävda att jag är Nackas starkaste cyklist, för det är jag inte.

Stål... ekorren?

Men, jag hade en sån där fan-tas-tisk kväll när allt stämde. En sån där kväll som väger upp alla Moanark-pass där luften gått ur en redan innan man börjat eftersom man haft strul med pulsmätaren i 20 minuter, alla spolarvätskesprut man fått på sig och alla gånger man blivit avhängd för att benen sa bestämt ”nej” men hjärnan fortsatte skrika ”joooo?”. Solen sken, vinden var svag och det var så pass varmt att jag skippade både jacka och benvärmare.

Vi körde två knappt milslånga intervaller på de vindlande vägarna från Lagnö till Räknäs, och sedan tre femminutare mellan T-korsen på Koviksvägen. På vägen ut till Räknäs färdades vi i något som inte kan liknas vid annat än en proffsklunga. Inga raka led, utan ett stundtals fyra hen djupt fält som slogs om positionerna längst fram. Skitkul! På vägen tillbaka var vi tre stycken från min SUB 9-grupp, och eftersom vi var lite snöiga efter första intervallen blev det en kamp mot mjölksyran och att bli avhängd. De korta avslutande intervallerna körde vi individuellt, och jag hade så pass mycket krafter kvar att jag bestämde mig tidigt för att köra om någon var ok, bli omkörd var det inte, och det höll!

Några pokaler på Strava senare rullade vi hemåt, och faktum är att jag inte var så sopslut som jag brukar vara. Jag väljer att se det som ett styrkebesked, och hoppas innerligt att det inte berodde på att nån smugit ner en påse EPO i min lunchlåda.

Lämna en kommentar

Under fredrikshof, träning