Månadsarkiv: februari 2014

Business as unusual

Det har varit en väldigt surrealistisk – om än bra – fredag det här.

Vi börjar bakifrån: jag har ett glas vin i handen, och får sova hur länge jag vill imorrn bitti.

Strax innan vinglaset hälldes upp så sålde jag Corratecen till en bekants granne. Det är ju inte helt lätt att göra begagnataffärer där både köpare och säljare blir nöjda, men just idag lyckades vi. Han fick en fin cykel till ett bra pris, jag fick bra betalt och vet dessutom att den hamnar hos nån som kommer uppskatta den.

Strax innan den affären skrev vi på köpekontraktet för ett hus. Inte ett sånt där hus som vi har idag, som sitter ihop med andra hus och som inte har så mycket utrymme för varken en suffercave eller en cykelverkstad, utan ett riktigt hus med utrymme nog för en rejäl träningshörna, ett garage på 40 kvadrat med plats för både bil och mekanisk verkstad, och inte minst en bastu!

Gult är fint!

Vi sprang på huset av en slump i onsdags förra veckan, lyckades deala till oss en privatvisning i söndags, jagade banken i måndags, lade vårt första bud i tisdags kväll och skrev på köpekontraktet vid 17-rycket idag. Eftersom vi inte direkt letat nytt boende så känns det hela väldigt konstigt än så länge, men fantastiskt kul. Skål!

På söndag blir det säsongspremiär utomhus. Jag, Magnus, Robert (som blivit med monkeybike) och Lasse ska ut och testa om man kan vurpa i gruset. Återkommer med rapport, så det här kan bli en cykelblogg igen.

Annonser

1 kommentar

Under äventyr

Cykelkonsumtion

För tillfället har inte jag råd att köpa mer cykelprylar, men eftersom jag vill ge er chansen att konsumera så slängde jag upp en köp och sälj-sida, något som tydligen alla cykelbloggare med självaktning ska ha.

Just nu finns min jättefina andra-MTB där. Skynda fynda!

Lämna en kommentar

Under utrustning

No tunnel for you!

Läste idag på Gran Fondo Stockholms hemsa att det inte blir någon lastfarsåkning förrän tidigast den 12 mars. Jag som hade sett fram mot några mil där nu på torsdag…

Jag får väl försöka hitta annan stimulans under tiden. Om inte annat håller jag på att renovera min Corratec som blivit med ny ram, då den gamla hade ett konstruktionsfel. Blev dessutom uppgraderad från Superbow Race till Superbow Team, även om komponenterna från gamla hojen fick sitta kvar.

Corratec Superbow Team 29

Stökigt värre!

Himla fin ram de fick till för 2014. Kom och köp?

Lämna en kommentar

Under träning

Öppet brev till Com Hem

Ämnar nu kliva utanför komfortracer… komfortzonen och använda bloggen till något helt annat än att prata cykel, nämligen att med gråten i halsen och desperation i blicken vädja till Com Hem att ta lite ansvar.

Kära Com Hem!

Vi känner varandra sedan bra många år nu, och fram tills nyligen har jag verkligen inte haft något att klaga på om vårt förhållande. Jag har inte ens förstått de personer i min bekantskapskrets som ryser när de hör ert namn nämnas, eftersom den TV och det Internet ni levererat till mig i stort sett aldrig gått ner under längre perioder eller haft störningar. Det har funkat, och det har haft en human prislapp.

För en dryg månad sedan hände dock något, som nu dels gör det omöjligt för mig att stanna som kund, och som gör mig milt sagt besviken på er hantering av ärendet.

Jag är i mitt arbete i behov av att ansluta till vår serverpark via VPN, då denna står bakom en SonicWall-brandvägg hos en extern partner (Availo). Mina arbetstider är – om man ska vara krass – 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, eftersom jag är delägare i ett litet spelföretag som försörjer sig på att människor över hela världen kan spela vårt spel när det passar dem. Alltså måste jag komma åt servrarna när helst det behövs (läs: hemifrån en tidig söndagsmorgon).

Detta gick alldeles utmärkt fram till natten mellan den 16:e och 17:e januari detta år. På morgonen den 17:e kunde jag inte längre ansluta – VPN-klienten fick helt enkelt inte kontakt med brandväggen.

Efter detta har det följt en serie undersökningar, tester, ominstallationer och omkonfigureringar, som inte har lett till något annat än gråt. Jag har fått den hjälp som er support kunnat erbjuda – oftast trevlig sådan –  men till slut ledde de samtalen till att supportpersonen med kort ton förklarat att ”vi supportar inte VPN”.

Jag hade kunnat acceptera detta om det varit VPN:et det varit fel på, men det är det tyvärr inte. Det är någon förändring som gjorts i er IT-infrastruktur, och nedan skall jag förklara hur jag kommit fram till det. Vi börjar från början, och notera att jag innan den 16:e januari ej gjort några ändringar i modemets konfiguration:

  1. Jag har startat om modemet (Netgear CG3100) och datorn. Löser ej problemet.
  2. Jag har installerat om operativsystemet (Windows 7) på min arbetsstation, och säkerställt att den interna brandväggen inte blockerar något. Löser ej problemet.
  3. Jag har – med modemet i router-läge – testat att ändra konfigurationen på alla sätt som tillåts (stänga av IPSec PassThrough, lägga upp port forwards för de portar som behövs för VPN-klienten, köra DMZ etc). Löser ej problemet.
  4. Jag har gjort två fabriksåterställningar av modemet. Löser ej problemet.
  5. Jag har kört modemet i bridgat läge – alltså enbart som modem. Löser ej problemet.
  6. Jag har anslutit en extern router (min kollegas, som fungerar hemma hos honom) bakom modemet i bridgat läge. Löser ej problemet.
  7. Min kollega har haft sin arbetsstation på plats och testat. Han kan ej heller ansluta.
  8. Jag har inga problem att ansluta när jag är på min arbetsplats, när jag använder mitt mobila bredband eller när jag kort och gott är någon annan stans. Däremot kan jag inte ansluta när jag testar från min granne som bor i samma radhusområde och som har samma uppkoppling som jag.
  9. Jag har drivit Availos tekniker till vansinne, och fått det svart på vitt att det inte ligger nån form av blockering i deras miljö. Detta bevisas rimligen även av flera av punkterna ovan.

Kvarstår gör, som jag ser det, enbart möjligheten att något i er ”tekniska miljö” mellan mitt modem och Internet förhindrar anslutningen.

Det enda jag inte provat är att ringa Support Extra, vilket jag blivit uppmanad att göra, men eftersom jag inte är intresserad av att betala flera hundra kronor för att få hjälp med ”kabeldragning” eller ”inkoppling av DVD, projektor eller videospelare och få dessa att fungera med övrig utrustning” samt starkt betvivlar att de har lösningen på mitt problem, så har jag låtit bli.

Jag har däremot försökt få kontakt med någon bortom supporten, närmare bestämt någon form av tekniker (de där, vilka jag antar existerar, som installerar maskiner i rackskåp nånstans mellan mitt hus och Internet) men fått veta att det inte är möjligt. Jag har också försökt förmedla ärendet via de två bekanta jag har som arbetar inom Com Hem, men de verkar inte heller kunna få uppmärksamhet för det.

Mitt sista kort att spela ut är alltså att säga upp mitt Internet-abonnemang. Det är inget jag vill, men tydligen är det enda lösningen. Jag hoppas dock – förmodligen förgäves – att ni ser poängen i att ta en liten extra titt på just detta ärende, och således behålla mig som kund. Förmodligen är det en vinstaffär i längden.

Med hopp om lösning

Jörgen
@jyrgomatic på Twitter

7 kommentarer

Under ocykel

Känd från TV

Nåja. Men Friends Arena och Gran Fondo Stockholm hade ju ett kamerateam på plats i lördags, där your truly glider (nej, går) förbi med fin-Cuben redan fyra sekunder in i klippet! Magnus var tydligen snyggast, så han blev intervjuad.

Väntar nu på att Roy Andersson hör av sig med förslag på passande huvudroller.

http://friendsarena.se/Evenemang/Gran-Fondo-Stockholm-2014/

2 kommentarer

Under Uncategorized

Alla var där!

Innecykling är det nya ute, och Friends Arena är platsen där det HÄNDER! Igår var det tredje gången jag besökte detta Stockholms cykel-Mecka, och om inte ögonen svek mig slog vi deltagarrekord.

Jag öppnade svagt. Hade inte alls benen med mig, och kände mig klenast i gänget. Magnus ställde av mig, Johan och Conny från CK Medvind (som jag gladeligen tvångsrekryterades till nyligen) ställde av mig, och Johan Mölleborn och de andra snabbingarna slutade jag räkna hur många gånger jag blev varvad av. Jag fokuserade istället på att filma och ha det trevligt.

Johan vinkar åt den kränkteJohan vinkar åt den kränkte…

Halvvägs igenom tog dock Magnus fram sitt medhavda fika – kaffe och en helt fantastisk italiensk kaka – och med två stadiga bitar i kroppen så fick jag kraft att sprätta jag också. Jag började dessutom hitta de rätta spåren i ytterfilen, så den sista timmen måste jag snittat nånstans runt 35 km/h, med några varv närmare 40. Det bådar gott inför vårsäsongen och Vättern.

Organisationen bakom Gran Fondo Stockholm, tillsammans med representanterna från Friends Arena, går från klarhet till klarhet, och för varje tillfälle så har de hittat på nåt nytt. Den här gången var en mekaniker från Sportson på plats för att hjälpa alla med tekniska problem:

Mekaniker från Sportson

Ytterst föredömligt, Sportson!

Summa summarum: runt 6 mil i benen, många trevliga samtal, och en tillställning som blir dubbelt så bra varje gång man är där. Visst längtar jag ut på landsvägen, men jag kommer inte skynda dit så länge inomhuscyklingen är så här trevlig!

4 kommentarer

Under träning

Tabatarekord

Eller tja, rekord och rekord. Jag har ju egentligen inte kört nog med effektuppmätna tabator för att kunna säga var mitt rekord låg tidigare, men eftersom den senaste låg på 420 watt så antar jag att jag slog åtminstone det rekordet idag.

Det blev alltså inga fyror. Jag hatar fyror så innerligt att jag är beredd att betala nån annan för att köra dem åt mig, och eftersom jag kände mig trött och slut så upprepade jag istället helgens succépass med 30 minuter med ökande motstånd upp till strax under 80% av maxpuls (i mitt fall nånstans runt 180 watt), och sen en tabata på det.

450 watt blev det i snitt, eller 4,5 kilopond med en kadens på 100. Enligt Garmin så nådde jag en puls på 191 slag, vilket väl är nånstans strax över 95% av max, och en maximal kadens på 108 rpm, även känt som 486 Monark-watt. Det lustiga är att jag höll hela vägen, även om jag skrek och flåsade. Givet min kroppsvikt så är det inte några imponerande siffror utan ynka 5,6 w/kg, och det finns säkert de som river av tabator med spurtwatt. För att inte tala om Tobias Ludvigsson som höll 499 watt i snitt i en kvart när han vann senaste tempoetappen. Det klarar inte jag, men är ytterst nöjd ändå. Dock känns det som att jag nog har åtminstone 6 w/kg som lurar där inne, och det redan i februari.

Eftersom passet utlöste nån sorts kaskad av hosta och rinnande snor, så ser jag ingen annan utväg än att självmedicinera med lite rödvin från Gigondas, strax väster om Mont Ventoux. Skål!

Dödstabata

Lämna en kommentar

Under träning, vin