Månadsarkiv: januari 2014

Dödsintervaller och spinningpredikan

Jag blev ju spinningfrälst 2010. Kort och gott blev spinningen min inkörsport till tyngre droger, dvs. landsvägscykling och sedemera övriga former av cykling man kan ägna sig åt. Under höst-, vinter- och vårsäsong så är spinningen en stor del av den träning jag får, eftersom jag tyvärr är gjord av socker och har lätt för att frysa i händer och fötter.

Jag är en kritisk spinnare, dvs. är inte ledaren bra samt musiken dansbetonad och snabb, så brukar jag inte komma tillbaka till just det passet. Som tur är är vi bortskämda med bra ledare på Friskis i Nacka, och främst av alla dessa är Jussi. Jussi är lite utav spinningens svar på Duracell-kaninen, i den bemärkelsen att han har en till synes oändlig mängd energi. På vissa ledare märker man att de kör på 60-70% för att orka med att prata, men Jussi kör för det mesta verkligen skiten ur sig själv, och ibland är det ett under att han får ur sig några ord alls. Han är dessutom fantastiskt bra på att designa sina pass, och inte minst att entusiasmera och peppa sina deltagare, så att hans pass i regel är fullbokade ungefär 15 minuter efter att de blivit bokningsbara är inte konstigt alls.

Jussi har tidigare varit den som ansvarat för intensivpassen, och när Friskis i höstas gjorde om hela sitt spinningutbud så axlade han manteln som ”korta intervaller”-ledaren. Perfekt för mig redan från start eftersom jag samtidigt börjat kika på just intervallträning på cykeln. Grenspecifik träning fast i sällskap med 29 andra, liksom.

Förra terminen var upplägget 4 x 2 minuter med en minuts vila mellan, sen 6 x 1 minut med en minuts vila, och till sist 6 x 30 sekunder med 30 sekunders vila. Detta förlängdes ganska snabbt med 5 x 2 minuter istället för fyra, och denna vårtermin så kör vi 6 x 2, 6 x 1 och 6 x 30 s. Tufft satan!

Idag var det dags igen, eftersom det var onsdag. Jag var långt från taggad, men som vanligt så höll den inställningen inte ens in i uppvärmningen. Det märktes dessutom att Jussi var pepp…

För att göra en lång historia kort så var det här det tyngsta passet jag kört hittills, och jag var inte ensam om att känna så efteråt. Våra spinningcyklar är tyvärr inte försedda med watt-mätare, men om jag ska utgå från min pulskurva, som baseras på en uppskattad maxpuls på runt 190-195 när jag sitter på cykeln (mer om det en annan gång), och från känslan i benen, så låg jag nog och drog nånstans mellan 300 och 350 watt. De sista 30 sekunderna var det garanterat mer.

Nåja. Såhär såg det ut:

Spinpuls

 

Och nu blir jag påmind om att jag måste försöka ta reda på varför Garminen tappar pulsmätningen emellanåt.

Annonser

Lämna en kommentar

Under spinning, träning

Cykeloptimera 2014

Sprang på en intressant artikel via Cycling Tips igår, om hur man krämar ur så mycket som möjligt ur sitt cykelår. Även om den innehåller en hel del självklarheter, så är det ändå en sorts summering av allt man kan och bör tänka på som hyffsat seriöst satsande cyklist.

Jag gillar speciellt nr 36 – ett litet mantra att repetera när det är som tuffast kan nog göra underverk för pannbenet. Frågan är bara hur mitt ska lyda för att inte kännas allt för cheesy? Get, stön, sub80 kanske?

http://www.cyclingweekly.co.uk/news/latest/542204/40-ways-to-make-2014-your-best-cycling-year-ever.html

Lämna en kommentar

Under motivation, träning

Velodromen i Stockholm

Sort of.

Under läktarna på Friends Arena finns ett så kallat ”lastfar”, vilket är transportlingo för ”7-8 meter bred fullt körbar tunnel”, och igår hade jag den stora äran (låter pampigare än det är) att cykla i den tillsammans med 40-talet andra cyklister. Detta var ett test som Gran Fondo Stockholm utlyst, eftersom en av projektledarna för loppet hade sett potentialen, och ville ta reda på om det skulle gå att bedriva regelbunden vintercykling där.

Det gjorde det definitivt. Kurvorna är inte doserade, betonggolvet ser läskigt halt ut, och här och där sticker det ut hinder i form av jalusier och annat, men efter att mod samlats under nån halvtimmes långsamt och nervöst rullande, så insåg vi att det ju gick alldeles utmärkt att stå på i över 35 km/h genom kurvorna.

Kort och gott har vi faktiskt en hyffsad velodrom i Stockholm, så pass bra att jag gladeligen skulle betala nån hundring för att få köra där några timmar i veckan på vinterhalvåret.

Eftersom det var ett ypperligt tillfälle att testa min nya GoPro, så bjuder jag härmed på lite film. Scorsese har redan hört av sig och vill att jag ska klippa hans nästa storfilm…

Lämna en kommentar

Under cykelsport, träning

En stilstudie i tubdäckslimning för nybörjare, del 3

Så kom den stora påkrängningsdagen till slut. Preparerade arbetsmiljön noggrant, instruerade min för tillfället gästande mor om vilken hjälp jag behövde,  limmade på ett lager lim på framhjulet och försökte få på däcket lika proffsigt som Rabobank-mekanikern.

Det visade sig vara inte fullt så enkelt som han fick det att se ut, eller så är det för att Continentals däck faktiskt är så strama som de sägs vara. Jag slet, skrek och svettades under min kamp mot klockan, eftersom jag märkte att limmet började nypa.

Fick till slut på framdäcket, även om det hamnade lite skevt. Då det är betoning på lite så ignorerar jag det för stunden och testrullar hjulen på Friends Arena imorrn. Bakdäcket gick det iallafall bättre att få på, så där är jag riktigt nöjd.

Avrundade med Björns tips om att fixera ventilerna med eltejp:

Fixering

Beskåda nu årets landvägsskapelse i all sin prakt:

Äntligen!

Lite ny, fräsch styrlinda på det, sen är det upp till mig att försöka se ut som att jag hör hemma på cykeln.

Lämna en kommentar

Under limma däck, utrustning

Things to do in Orminge when you’re drunk

Nåja, jag är inte så värst överförfriskad, men är det fredag och tillika vilodag så måste man ju få dricka lite vin, väl? (Det är faktiskt vilodag imorrn också.)

Eftersom jag ändå ville träna lite, så tränade jag på att meka. Eller tja, meka och meka, jag bytte plats på Garmin och GoPro, och fick till en enorm förbättring i ergonomin (läs: möjligheten att komma åt knapparna på cykeldatorn och kameran). Dessutom passade jag på att förstöra hela senaste bikefiten genom att slänga på den gamla, rejsiga styrstammen (om ni kunde ana hur mycket det stört mig att ha köra med gubbvinkel!) igen.

Blev det bättre? Klart det blev. Looks are everything.

Cockpit

Imorrn ska däcken krängas på. Räkna med ett djuplodande reportage!

Lämna en kommentar

Under utrustning, vin

En stilstudie i tubdäckslimning för nybörjare, del 2

Del två innebar faktiskt bara en repetition av limningsfasen från del 1: ett halvtunt lager lim på däck och fälg. Det positiva är att jag klarade av det på under 20 minuter, och att det inte blev riktigt lika kladdigt i köket.

Del tre är ju själva påkrängningen, och eftersom jag under alla omständigheter ämnar dricka vin i morgon kväll så får det nog vänta till på lördag. Fick tips av Björn om att bara limma fälgen när däcket ska krängas på, vilket rimligen borgar för att det inte blir lika mycket kladd på fälgen, och dra på trissor om det inte precis är så som Rabobanks mekaniker jobbar i den här videon:

Lite träning fick jag till idag också, i form av ett spinningpass med Åsa. Hon gillar kadens, och det gör jag också, men helst sittande. Åsa tycker man ska stå upp. Pust.

Även om spinning inte är direkt grenspecifik träning för mig så får iallafall hjärtat en rejäl genomgång. Dessutom är jag en sucker för det extra pannben som man får när man är 30 pers som kämpar i en liten, varm sal.

1 kommentar

Under limma däck, spinning, träning, utrustning

En stilstudie i tubdäckslimning för nybörjare, del 1

Efter lite kämpande så lyckades jag få tag på de sista saker jag behövde inför limningen (bra penslar, masktejp, gängtejp, kemiskt ren bensin och sandpapper), så nu ikväll var det dags. Det började faktiskt brinna lite i knutarna eftersom jag blev inbjuden att cykla i kortärmat nu på söndag. Inte på Mallorca, utan i den stora, velodromliknande servicegången som går under Friends Arena. Ska bli sjukt kul.

Hursomhelst! Jag tänkte ta och dokumentera mitt tubdäckslimningsprojekt. Dels för att ni ska kunna skratta åt alla fel jag gör, men även för att jag ska ha något att falla tillbaka på i framtiden. Mycket nöje:

Dag 1 av tilltänkta tre bestod primärt i att preppa ventiler, göra iordning fälgen och att limma det första lagret.

Steg 1

Applicerade gängtejp på ventilförlängarna.

Steg 2

Skruvade på dessa på däcken enligt konstens alla regler och säkrade upp skeppet med ett lager eltejp.

Steg 3

Lite gängtejp på ventilerna ska vara bra, säger Internet.

Steg 4

Slipade limytan på fälgarna med sandpapper (180) för bättre fäste. Sägs vara pr0.

Steg 5

Torkade rent och fint med kemiskt ren bensin.

Steg 6

Pumpade upp däcken, och strök ett tunt lager lim uppå. Internet är enigt om att det är Vittoria Mastik One som gäller.

Steg 7

Strök ett lika tunt lager på fälgen. Konstaterade att köket nu var fyllt av ”spindelväv” från limmet. Ni kan f.ö fundera på hur jag tog den bilden! Va? VA?

Steg 8

Torka nu, era as!

Imorgon är det dags för steg 2 – mer lim. Känns som att det gått lite för bra idag, men jag skyller det på att bäste Björn plockade ner mig lite på jorden och pekade med hela handen. Det är kanske inte så svårt att limma däck som det sägs?

1 kommentar

Under limma däck, utrustning