Månadsarkiv: mars 2013

Träningspest och ångestkolera

Gjorde nyss misstaget att titta in på Funbeat, som jag använder som för att registrera min träningsmängd. 8 pass på 30 dar, där det längsta var den avbrutna Halvvasan som klockade in på 2 timmar och 25 minuter. Resten var mest korta trainersessioner. Mars förra året var jag, såvitt jag minns, rätt mycket sjuk, men lyckades ändå få ihop mer än mars i år. Skandal.

Ikväll blev det fyra ynkliga tvåor på smått patetiska 250 Tacx-watt, men det var allt jag orkade och hann med.

Men, med fru i gipspaket så finns det inte så mycket tid över till träning. När det väl sker så är det träning under stress över allt annat jag borde göra, så det blir sällan några längre pass. Spinningen har jag mer eller mindre fått ge upp helt.

Nu står dock april för dörren, och när april står för dörren betyder det att det är lite styvt 2 månader kvar till Vättern, och det innebär att jag måste HTFU och komma igång. Planen är att köra distanspass på trainern åtminstone två mornar i veckan, något pass med fyror en kväll som komplement, och sen faktiskt komma ut på riktigt när väl den sista DÖDSisen är borta här ute i Nacka. Med lite tur redan i helgen, fast då rimligen på 29ern. Även om C35:orna lät hälsa att de var ”rätt” trötta på att sitta fast i trainern.

Annonser

Lämna en kommentar

Under motivation, träning

Bike fit i halvtid!

Men se, så dagarna går. Idag firar vi (plopp!) att frun når halvtid med gipsad fot, vilket innebär att undertecknad når halvtid som ensamstående trebarnsförälder. Jag ska inte klaga, egentligen. Det är mest synd om frun, utan tvekan, men det har blivit lite mindre tid åt träning och fritid (läs: sovmorgon), och mer tid åt markservice och att få vardagen att fungera. Som vanligt saknar man bara nåt när man inte har det.

Jag firade även med att unna mig själv en bike fit idag. Eller tja, Carlos på TCM utförde den, och det var inte bara en bike fit utan något så fint som en Specialized Body Geometry Fit, a.k.a ”BG Fit”. Sköt fram dagens arbete till kvällen, och rullade in på TCMs parkering strax före 11. Väl där mottogs jag med fika och en stunds häng (lämnade in 29ern på service på samma gång), innan vi drog igång.

Först hade vi en kort genomgång av allt vi skulle göra, och drog sen igång en lång session där Carlos kände och klämde lite här och lite där, vek ett ben, tvingade mig att stå på en fot osv. tills vi hade alla mina stats på papper. Det visade sig att jag var fantastiskt odeformerad i kroppen (so far), bortsett från trivselkilona.

Efter det började själva inpassningen av min kropp till cykeln. Jag har ju inte gjort nån så här omfattande fit för den nuvarande hojen tidigare, men den var ändå inställd enligt konstens alla regler, och jag har varit ”rätt” nöjd förutom att jag fått ont i korsrygg och mellan skulderblad när jag passerat 8-10 mil ungefär, samt haft lite domningar i vad vi kan kalla skrotum.

Men. Det var inte mycket som lämnades orört. En kort summering av ändringarna följer nedan:

  • Sadeln höjdes 3,5 (!) cm
  • Sadeln sköts bakåt 3 cm
  • Sadeln byttes ut mot en fin Specialized Toupé RBX Expert
  • Styrstam byttes, från 100 mm till 110 mm
  • Styrets vinkel höjdes en smula
  • Klossarna justerades rejält
  • Fick en iläggsplatta till höger fot för att kompensera för sneda tramprörelse

För varje steg vi klarade av fick jag mer eller mindre en ”aha”-upplevelse, och jag är nu ärligt förvånad över att jag suttit så illa tidigare. Nog för att ett och annat trainer-pass för att känna in allt ordentligt saknas, men redan utan det så känner jag mig betydligt starkare och stabilare i tramprörelsen. Min sittställning är betydligt mindre påfrestande för överkroppen, och jag kan slappna av i händerna uppe på bromshandtagen.

Efter bike fit.

Slutresultatet.

Efter 3,5 timmar var vi klara. Väl investerad tid och dito pengar, även om det blir nudlar tills lönen kommer.

 

2 kommentarer

Under de små detaljerna, landsvägscykling, utrustning