Månadsarkiv: februari 2013

Kvartsvasan

Projektet Halvklassiker 2013 grusades efter ynkliga 25 km.

För att göra en lång historia kort så vurpade frun strax efter Hökberg, när hon skulle undvika en hög av människor som låg i spåret i slutet av en backe. Resultat: skenben och vadben av ungefär vid ankeln, sex veckor i gips och ingen hård träning förrän i augusti ungefär.

Jag bröt också, för att ägna mig åt att ta hand om henne och övriga organisatoriska detaljer.

Eftersom det var hennes idé att ta klassikern, så är det inte mer än rätt att jag väntar till nästa år jag också. Kör nog Halvvättern ändå, men att slippa Vansbro och Lidingöloppet känns faktiskt rätt bra :)

20130227-214220.jpg

Annonser

Lämna en kommentar

Under längdskidåkning, Uncategorized

Ratatouille!

Jodå, lite spinning och intervallpass på trainern har det hunnits med sen senast, men däremot inte några längdskidpass, vilket innebär att det kan gå lite hur som helst på tisdag.

Men det är inte därför vi är här, utan för att prata om ratatouille. En gång i tiden lärde min första flickväns mamma mig att uppskatta denna franska grönsaksgryta, som förmodligen inte är fransk i grunden utan nån sorts uråldrig idé om att bara man har lite goda grönsaker och lite vätska så kan det bli himla gott om det får koka en stund tillsammans. Idag slarvade jag ihop en sådan för att ha nånting tomatigt till de övriga ingredienserna i middagen. Det var bara det att slutresultatet blev så fantastiskt att jag måste dela med mig av det (vilket jag anser vara ok, eftersom denna blog redan visat vissa tendenser till att utvecklas till att ha ett renodlat mat- och vintema):

Ingredienser

1 stor, gul paprika
1 liten zucchini
1 burk konserverade tomater, gärna cocktail eller andra små
1 gul lök
1 stor vitlöksklyfta
2 dl vitt vin
2 msk tomatpuré
1 lagerblad
1 msk paprikapulver
0,5 msk torkad timjan
0,5 msk strösocker
Salt och peppar
Olivolja

Gör sisåhär

Skär paprika och zucchini (som du tagit bort fröna ur tidigare) i centimeterstora kuber. Skär löken något mindre. Krossa och finhacka vitlöken.

Fräs ovan nämnda i riktligt med olivolja i tjockbottnad kastrull som du har ett lock till. Dra ner värmen lite (6/10) efter ett tag och stek tills det börjar sautera. Tillsätt tomatpuré och kryddor, fräs i 1 minut, applicera sedan tomater, vitt vin och lagerblad. Låt koka en kort stund, på med locket och låt sedan – det här är det viktigaste i all matlagning, som vanligt – koka på låg temperatur (fallande mot 3/10) i minst en timme. Rör om då och då.

Det hela är klart när det smakar gott. Det enda som ska ha någon form av tuggmotstånd är paprikan. Salta och peppra vid behov.

Serveras med fördel till en riktigt god gratain dauphinois (ja, potatisgratäng på riktigt) tillsammans med en bit bleu oxfilé som toppats med gratinerad getost.

Lämna en kommentar

Under mat

Dött var det här!

Det har runnit en hel del vatten under Paris alla broar sedan november, då jag enligt uppgift skrev mitt senaste inlägg.

Främst rann det kroppsligt utmattningsvatten (skitkonstigt, hade verkligen ingen geist alls), som sen mynnade ut i en nästan månadslång DÖDSFÖRKYLNING och träningsfrånvaro. Veckan innan jul kapitulerade jag, åt så mycket jag kunde under ledigheten, och drömde om att komma tillbaka i januari. Och det gjorde jag faktiskt. Första trainersessionen registrerades den 2:a, och sen dess har jag lyckats hålla fanan förhållandesvis högt.

Det kommande året har rätt många mål, som jag möjligen nämnt tidigare:

Först och främst ska en Halvklassiker klaras av. Jag vet att det är den feges variant av en klassiker, men när man inte är byggd för löpning, och förmodligen inte heller för simning, och med viss sannolikhet inte heller för längdskidåkning, så måste man ju börja nånstans? Den 26:e drar spektaklet igång med Halvvasan. Det var säkerligen 25 år sen jag åkte på längden senast, men har lyckats få till två riktigt krispiga träningshelger hittills, bägge förlagda till största del i Högbo Bruk och de underbara spår som finns där:

Krispigt i Högbo Bruk.

Jag har fått lära mig att valla (skitsvårt), staka (obefintliga armmuskler), diagonalåka (hålla tungan rätt i mun) etc. Jag har dessutom fått upptäcka en ny materialsport (tack för det, sa plånboken), men det börjar bli ordning på torpet.

För Halvvättern valde jag att köra själv, men tänker såklart försöka klara av förra årets missade mål – SUB 5. Med lite trevliga klungor ska det nog gå bra.

Halvvansbro lägger jag inte så mycket vikt vid – det blir vad det blir, även om jag kanske kommer försöka ta nån lektion och se om crawl funkar för mig.

Halva Lidingöloppet är min största nemesis. Jag är ju av naturen inte byggd för att springa, och den längsta distansen jag gjort i mitt liv är en mil. Målet är nog bara att ta mig runt.

Nånstans mitt upp i alltihop blir det Vätternrundan med Fredrikshofs SUB 10-grupp för Nacka/Värmdö. Det är mitt största mål det här året, mest pga. det fatala misslyckandet i regnet 2012. Vi hade ett litet upptaktsmöte i höstas, och som det ser ut blir det nånstans runt 14 till 16 personer i min grupp.

Cykelvasan är bokad den med. Jag hittade ju verkligen mig själv i skogen förra året, och ser fram mot den som tusan.

Jag kommer fortsätta nöta spinning när det inte är cykelbart ute. Vi har trots allt tre helt fantastiska instruktörer på Friskis & Svettis i Orminge, och de intensivpass som Jussi serverar på onsdagar har knappast någon negativ inverkan på formen.

Jag överväger även att köra sprintdistansen i Stockholm Triathlon, även om jag inte ser det som ett måste i dagsläget. Vansbro får vara lite utslagsgivande.

På utrustningsfronten har jag unnat mig ett nytt par rejäla hjul. Övervägde länge nånting lätt och lagom dyrt, men efter lite vägledning slutade det med nånting lagom lätt och hyffsat dyrt, nämligen ett par Shimano Dura-Ace C35:

Shimano Dura-Ace C35

 

Den uppmärksamme lägger märke till att det är kanttråd (fegt, men lättare att serva för en så dålig mek som jag) och att däcken satt åt fel håll vid tillfället.

Sist men inte minst ska vi följa Tour de France under några veckor i sommar. I husbil! Det blir nog inte så många etapper, eftersom vi har bilen i två veckor, ska ta oss både ner och upp genom Europa och har några attraktioner för barnen att besöka på vägen (läs: Disneyland Paris). Med det sagt ska det dock bli grymt roligt, och förhoppningsvis hinner vi riva av nån legendarisk stigning på cyklarna också.

Nåja. Utöver de i lopp deltagandemässiga mål jag satt upp för mig själv det här året, så tänkte jag även se till att dels bli en bättre gruppcyklist (mitt deltagande i Fredrikshofs träningar 2012 var smått patetiskt), samt försöka styra upp skutan och gå ner de där sista fem kilona som jag behöver bli av med.

Och, med högre makts hjälp, kanske blogga lite mer.

Lämna en kommentar

Under cykelsport, cykelvasan, fredrikshof, halvklassiker, halvvättern, landsvägscykling, löpning, motivation, spinning, utrustning, vätternrundan