Månadsarkiv: juni 2012

Utrustning, ett år senare

För nästan precis ett år sen försökte jag summera vad jag hade för utrustning. Det jag lärt mig sedan dess är dels att viss utrustning jag hade då är fullständigt onödig, att viss utrustning jag inte hade då är väldigt nödvändig, och att viss utrustning är värd att uppgradera. Detta förutspådde jag f.ö i bloggposten jag gjorde då. Såhär ser kitlistan ut nu:

CykelCube Litening Super HPC Elite 2011
Bytte upp mig i våras, till vad som kort och gott kan beskrivas som min drömcykel sedan början. Inte världens lättaste, och Easton-hjulen som sitter på är knappast de lättaste i världshistorien, men det är fortfarande en fröjd att kliva på varje dag jag gör det. Sitter en Ultegra-grupp med FSA SL-K Light-vev i kolfiber på.

Skor – Specialized Elite
Har ännu inte sett nån anledning att byta skor, annat än att de släpper in väldigt mycket vatten genom ventilationshålen i sulan när det väl är blött ute.

Pedaler – Shimano Ultegra
Samma som förr. Om jag nånsin byter blir det till Speedplay.

Kläder – Trimtex
Sportar nya Vacchi-stället eller Fredrikshof-stället i år. Suktar dock efter ett Team Corratec-ställ, som görs av Diadora, så vi får väl se vad plånboken tillåter framöver.

Handskar – Cube
En ny uppsättning. Matchar, likt strumporna, cykeln väldigt bra.

Glasögon – Oakley Jawbone
Det skönaste par glasögon jag någonsin ägt. Används även till vardags.

Hjälm – Giro Prolight
Säga vad man vill om Alberto Contador, men han gillade också sin Prolight. Sitter lite väl mycket ”uppe på huvudet”, men den är väldigt lätt.

Cykeldator – Garmin Edge 500
En av mina större uppgraderingar. Fantastiskt skönt att ha en programmerbar dator med puls, kadens och GPS. Det jag saknat (en gång) är en riktig GPS med vägvisning, men i övrigt är den grym.

Ringklocka 
Numera en avtagbar variant som är förhållandevis liten. Skön att ha när man cyklar mycket cykelvägar och vill slippa böter.

Flaskhållare
Specialized i nån sorts lättviktsmaterial. Saknar de slimmade ”gammaldags” jag hade på förra cykeln, men vad gör man inte för vikten? :)

Sadelväska
En pytteliten en som rymmer slang, pump, däckborttagare och en våtservett. Har övergått till kolsyrepump, som tar betydligt mindre plats och ger bättre effekt.

I övrigt försöker jag numera ha så lite med mig ut som möjligt, och helst bara det som får plats i ryggfickorna. Det finns väldigt fina cykelväskor, men i ärlighetens namn bidrar de ju bara till att öka vikten, väl?

Annonser

Lämna en kommentar

Under utrustning

Gammelkuben såld!

Eller tja, gammelkuben. Men den Cube Streamer jag köpte hos TCM i början av förra året har idag hittat en ny ägare. Kunde inte riktigt motivera att ha två räsers hemma, och även om jag närt en stilla plan om att göra om henne till pendlarhoj så höll det inte riktigt rent ekonomiskt, speciellt inte eftersom jag suktar efter en MTB till hösten.

Hoppas hon kommer skänka Sebastian samma glädje som hon gett mig under lite över ett års tid.

Lämna en kommentar

Under utrustning

Lägger formplanerna på hyllan…

…intalar mig att det är sommar, och skämmer bort kroppen lite.

20120628-164808.jpg

Lämna en kommentar

Under vin

Kanske världens godaste tomatsås

Efter ett hårt spinningpass (som dagens med Louise) är man ju sådär härligt trött, groggy och fylld av inspiration. Just det sistnämnda är väldigt bra när man kommer hem runt 18.45 och inser att det enda man tänkt på var att barnen skulle få i sig mat, och glömt bort sig själv + fru.

Nöden är ju dock uppfinningarnas moder, och i en stund av genialitet tillagade jag den ab-so-lut godaste tomatsås jag nånsin gjort. För att denna inte skall försvinna ur historien tvingas jag nedteckna den här. Håll i er.

Världens absolut godaste tomatsås, i detta fall serverad med spagetti

För 2-3 personer. Tid: 1 timme.

Ingredienser:

  • 500 gram av de godaste, mognaste tomater (gärna mindre) du hittar, i kvartar
  • 1 bananschalottenlök, eller motsvarande, finhackad
  • 2 vitlöksklyftor, finhackade och krossade
  • 5 sardeller, finhackade
  • 2 dl vitt vin
  • 3 msk tomatpuré
  • 125 gram mozzarella
  • Oliver efter tycke och smak
  • Några nypor chili flakes
  • 2 msk smör
  • Om du har: tryffel. Jag använde några torkade bitar från mitt tryffelsalt
  • 250 gram pasta, gärna nån lite tjockare form av spagetti
  • Färskriven parmesan, i ohemula mängder

Tillredning:

Salta tomaterna, tillsätt chili, pyttelite socker och ev. tryffel, och låt stå en kort stund.

Hetta upp rikligt med olivolja i en stor kastrull, företrädelsevis en 4,2-liters Le Creuset-gryta i gjutjärn. Bryn lök, vitlök och sardeller tills löken fått lite färg. Låt tomatpurén fräsa med några minuter, tillsätt tomaterna och oliverna och låt fräsa några minuter. Slå på vinet, lägg på lock och glöm bort på medeltemperatur i ungefär en halvtimme.

När du kommit på att ”fan, det står TOMATER OCH KOKAR” kokar du upp pastavattnet (som du såklart saltat riktligt, inte svenskt och mjäkigt). Rör runt och krossa ev. tomater som inte fallit sönder, och låt locket vara lite på glänt så det hela kan reducera en smula.

Koka pastan. När tre minuter kvarstår av koktiden slänger du i smöret i tomaterna, och rör och gosar runt tills det emulgerat, och slänger sen ner mozzarellan som du rivit i bitar. Låt osten ligga ifred en stund och smälta.

Häll av vattnet och låt pastan torka i 30 sekunder. Under tiden rör du runt som tusan i såsen tills mozzarellan uppgått i symbios med såsen. Tillsätt pastan och rör varsamt men bestämt om tills såsen fullständigt omsluter den.

Servera i djupa tallrikar med massor med parmesan, samt resten av innehållet i vinflaskan (i glas vid sidan om, dock).

Lämna en kommentar

Under mat, recept, vin

The Great Escape!

Erik Nohlin med fru tog tjänstledigt och drog till USA för  att toura runt på cykel utan något annat mål än att just toura runt, och som de tourar! Jag är sjukt avis på att kunna få chansen att få uppleva ett sånt äventyr, men man måste nog vara lite mer dinkus än vad jag och min fru är för att faktiskt kunna förverkliga det.

Hursomhelst har de en fantastiskt trevlig tumblr-blog där det postas foton +ANNAT på deras upplevelser längs vägen, och den som inte besökt den uppmanas härmed göra det nu på http://thegrreatescape.tumblr.com

Om man tycker om dem och det man ser kan man donera lite pengar och kärlek. Har man tur får man en sån här tillbaka:

The Great Escape

Frågan är bara vad den ska få pryda?

Lämna en kommentar

Under ale, äventyr, filosofi

SM i Landsvägscykling, i Södertälje, nådens år 2012

Efter MYCKET om och men om hur det skulle bli, så slutade det hela med att jag och den äldsta dottern, svarandes till namnet Elsa, drog iväg meddelst kommunala färdmedel till Södertälje, för att där bevittna SM i landsvägscykling. Det var ju onekligen lite lyxigt att denna anordnades nästgårds i år, även om diverse ersättningsbussar bjussade på vardagsedge och kissdramatik.

Väl uppe på torget hann vi se upprop och start, ackompanjerat av ett regn som stundtals kunde möta sig med det som föll ner över mig vid starten  av Skräckvättern™. Elsa var dock en mycket duktig paraplybärare, vilket innebar att pappa kunde ägna sig åt att fotografera de stackars blöta cyklisterna.

När de väl startat drog vi oss in i en rätt öde galleria, väntade nån halvtimme eller så på att det skulle klarna upp lite, och pinnade sen iväg mot backen som ledde upp mot målrakan. Vi lyckades dessutom stöta ihop med samt eskortera vilseledda släktingar till Sebastian Balck till banan, vilket väl måste ses som nån sorts bragd?

Därefter spenderade vi en god timme och en halv åt att fotografera slash avancera längs med backen upp mot målet, och knäppte en räcka bilder (som David Bicho hade sagt) samt hejjade lite på Öijer. Om det blev så värst bra vet jag inte, men kul var det!

Snyggaste bilden blev på Henrik Rudelius i Jönköpings CK:

Resten av bilderna hittar ni här:
http://www.flickr.com/photos/jyrgomatic/sets/72157630271778402

Om nån vill ha nån av bilderna är jag inte den som är den, så hojta till i så fall.

2 kommentarer

Under cykelsport, tävling

Midsommarcykling – andra sidan

Efter Skräckvättern™ hade jag ju alldeles för mycket kalorier kvar i kroppen, så jag kände mig nödgad att göra något. Vad? Jo, cykla till midsommarfesten. Eftersom festen var belägen på landstället, en Halvvättern norrut i landet, så var det ju långt ifrån ogörbart.

Startade i ottan på Midsommarafton (06.00) efter en dålig nattsömn, med en uråldrig GPS placerad på styret (riktmärken och distanser på papper, alltså). Hade hyffsat tempo ända in till Stadsgårn, där ett gäng morgonpigga och hyffsat bakis finnar såklart var i vägen. Det enda som verkligen flöt genom stan var Sveavägen.

Mellan Norrtull och Sollentuna höll jag på att abdikera, eftersom inte en jävla cykelsträcka gick som den var skyltad pga. vägarbeten, omläggningar och gud vetefan. Väl ute på Norrvikenleden kändes allt bra, tills jag insåg att en kolfiberräser inte får rödljus att gå till grönt. Några rödljuskörningar senare hade jag ett par på pappret trevliga mil längs väg 263 och 255, men där börjar å andra sidan alla härliga sugande motlut som kännetecknar resten av vägen till Östervåla, så jag kan inte säga att jag njöt, förutom på busshållplats Rickebasta där det såg ut så här:

Dag Hammarskjölds Väg genom Uppsala, inkl. ett muffinstopp på en mack, får väl sägas vara det bästa på resan, för när jag väl angjort väg 272 så var jag redo att spy. Spydde iofs inte, utan kämpade vidare, men de sista milen kan inte beskrivas som något annat än avskyvärda.

Fram kom jag iallafall. Ja, det gjorde ont, men all midsommarsprit hjälpte till att få bort smärtan, och efter en timmes krafttupplur var jag faktiskt människa igen.

Efter att ha beskådat topologin på Strava förstod jag varför hela resan kändes som en enda lång uppförsbacke:

Lämna en kommentar

Under landsvägscykling, vin