Mjaaa…

Så, februari blev långt från lika bra som januari ur ett träningsperspektiv. Jag gick tydligen tillbaka till förra årets nivå på 30 minuter träning per dag, vilket är på tok för lite. Dessutom klappade ihop fullständigt under en runda med Robert, helt utan bättre förklaring än att jag antingen hade något skit i kroppen eller att jag var övertränad. Nu nu får det dock banne mig bli bot och bättring i mars!

Totalt antal timmar: 15 (32 minuter per dag i snitt)
Antal cykelpass utomhus: 2 (113 km)
Antal cykelpass inomhus: 14
Antal core/styrkepass: låt oss inte tala om det.
Längsta utomhuspass: 2 h, 29 m
Längsta inomhuspass: 1 h, 8 m

Dock smällde jag till med ett nytt personbästa på ett Zwift-varv igår, med tiden 7:42 och 301 watt i snitt. Kan även konstatera att det finns utrymme för förbättringar där. 7:30 kanske, med nuvarande ben?

Annonser

3 kommentarer

Under kroppen, månadssummering

Midnatt råder, tyst det är i husen (Tyst. I. Hus. En)

Jag kan inte sova. Ibland, som denna natt, slutar det med att jag kapitulerar och sitter framför datorn istället. Idag har jag förvisso suttit framför datorn mest hela kvällen eftersom det inte fanns något bättre att göra.

En annan sak jag gjort idag är att köra lite åttor på Zwift. Zwift är en helt fantastisk skapelse. Kort och gott en multiplayercykelsimulator, något som Tacx-människorna och deras geliker som kör andra varumärken nu säkert kommer hävda att de redan haft i flera år. Det ignorerar vi för tillfället. Zwift låter dig cykla på en 3 engelska mil lång varvbana, virtuellt belägen på en ö strax söder om Hawaii, sålänge du har lite ANT+-kompatibel utrustning som kan mata den med kadens samt kraft eller hastighet. Det fina i kråksången, utöver att den har hyffsat bra koll på hur snabbt du (rimligen) cyklar, är att den sparar GPS-data, som den sen för över till Strava när du säckat ihop över styret och viftat vit flagg.

friendslistSå här ser det ut när DC Rainmaker kör Zwift.

Kort och gott väldigt bra simulerad cykling. De facto så bra att både jag och frun utan större problem river av en timme på Moanarken, vilket åtminstone i mitt fall varit väldigt svårt att mana mitt pannben till att göra. Hursomhelst. Banan är strax under 5 km lång, och det passar utmärkt för att köra åttor. Idag körde jag tre stycken, varav den bästa på 8 minuter blankt med ett snitt på 282 watt. Det tänker jag inte klaga på.

Det absolut roligaste med Zwift är att man får cykla med proffsen. Laurens ten Dam, Ted King och Lawson Craddock är några som regelbundet kör på ön, och härom dagen hade jag äran att cykla tillsammans med den sistnämnda. Eller kanske inte med, utan snarare nån minut efter, totalt inkapabel att brygga ikapp. Jag var fullt nöjd ändå.

Eftersom nämnda proffs postar sina data på Strava gjorde jag f.ö en liten jämförelse av mina och Ted Kings kraftzoner, bara för att ta ner mig själv på jorden igen. Dags att nöta lite dödsintervaller tror jag…

Zon Jörgen Ted
Active Recovery 135 w 242 w
Endurance 185 w 330 w
Tempo 222 w 396 w
Treshold 259 w 462 w
VO2Max 296 w 528 w
Anaerobic 370 w 660 w

…eller så inser jag att jag faktiskt inte får betalt för att cykla 5 timmar om dagen?

Lämna en kommentar

Under ocykel, trainer

Bildbloggen alias liket lever alias livet leker

Ibland känns det lite som att jag börjat leva mitt liv genom Instagram. Jag bloggar knappt, jag Twittrar knappt, jag skriver inga roliga statusar på Facebook längre. Instagram är så enkelt. En bild på något fint/roligt/jobbigt, något pliktskyldigt skämt eller något allvarligt under det, och avrunda med några hashtags. Perfekt för småbarnsföräldern mellan jobb, skottning av uppfarten, barnens läxor, matlagningen, träningen och den slutgiltiga kollapsen i soffan framför Person of Interest med ett glas vin i handen. Misstänker starkt att Instagrams upphovshens var småbarnsföräldrar.

På tal som små barn så är jag knappast småbarnsförälder längre. Elsa och Klara fyller strax 11 respektive 8 år, och det är helt sjukt vad tiden gått sedan den förstnämnda exploderade ut ur sin mors mage (bokstavligen):

Barn

Jag kanske inte är den absolut bästa pappan (ni vet den där som får en ”Världens Bästa Pappa”-mugg varje år), men jag gör mitt bästa samt älskar dem båda. Det är väl inte så dåligt?

Jag är inte den bästa hemmafixaren heller, eftersom tiden inte riktigt räcker till, men i helgen kände jag att nu har vi f-n bott i huset i ett halvår (bokstavligen), så det var hög tid att iordningställa åtminstone två rum och göra dem lite mer hemtrevliga. Sovrummet fick ett symaskinsbord, lite konst, lite punktbelysning och blev en ful garderob fattigare, medan kontor/träningsrum/pain cave fick en rejäl uppdatering med bänkskiva, tyglådor för prylar och inte minst en betydligt bättre ordning:

Pain cave

Krok för svettiga textiler. Bara det liksom!

Testkörde uppsättningen idag i form av lite tröskelfyror med kort vila till herrarnas CX-VM, och det gick alldeles utmärkt!

På tal om träning så har januari gått långt över förväntan. För det första lyckades jag få ihop över 23 mil utomhus, vilket är något bättre än tidigare års noll mil utomhus. För det andra hade jag aldrig mer än en sammanhängande vilodag förrän den 30:e då jag insåg att pannbenet inte ville mer, och fick vila till idag. I siffror ser det ut såhär:

Totalt antal timmar: 24 (46 minuter per dag i snitt)
Antal cykelpass utomhus: 5 (234 km)
Antal cykelpass inomhus: 15
Antal core/styrkepass: 3 (…)
Längsta utomhuspass: 3 h, 15 m
Längsta inomhuspass: 1 h, 28 m (rekord. Tack pannbenet)

Kort och gott inte så dumt alls, för att vara januari. Jag har inte mätt utvecklingen på något annat sätt än att jag märker att pulsen är lägre vid högre belastning, och idag lyckades jag hålla ungefär 280 watt under fyrorna och ändå balansera strax under tröskeln. Det viktigaste för mig, som inte har nån SUB 6:30-utmaning att köra för i år, är dock att inte överträna mig och få samma problem som förra året, så easy does it.

Men. För att göra träningen lite mer disciplinerad i år har jag nu beställt ett stycke Garmin Vector S:

Garmin Vector S

Vi i Team Utan Gränser fick nämligen chansen att göra en riktigt bra affär på sådana tack vare Cykloteket, så med fruns goda minne slog jag till. Ska bli riktigt kul att se dels hur dåligt (eller bra) kalibrerad Monarken är, och inte minst att kunna se hur hårt jag faktiskt kör utomhus. Det ska däremot inte bli riktigt lika kul att köpa två nya uppsättningar Look-pedaler, men har man väl gett sig in i den här materialsporten får man väl bita ihop?

Lämna en kommentar

Under filosofi, kroppen, månadssummering, motivation, ocykel

Cykelkonst

Idag har jag och Robban varit ute och ritat ett par glasögon:

Glasögonrundan

Läskigt var det bara de första femhundra metrarna, sen blev isen, modden, snön och blötan riktigt behaglig och en del av upplevelsen. Vi utmanade inte ödet i skogen, utan höll oss mestadels i vägbanan eftersom det var så få bilar ute. För en gångs skull, kanske den första på över ett år, var jag starkare än Robban, men så har han precis blivit frisk från sin halsfluss också.

Det här var för övrigt det tredje utomhuspasset för 2015, och då är året ännu bara 11 dagar gammalt. Helt galet, med mina mått mätt. Det var dessutom det åttonde passet för i år, så jag snittar redan en timme om dagen så här långt innan min riktiga träningssäsong dragit igång.

Det kan bara gå åt helvete det här.

PS. Rapha Festive 500 gjorde f.ö just det.

Lämna en kommentar

Under cyclocross

Jamen god jul då!

Ingen snö, knappt nån glansis, stress ända in i kaklet. Allt är som det ska vara inför jul, med andra ord.

Sedan senast så hann jag bara bränna av några pass på Moanarken innan jag blev sjuk och hängig, och fick ”unna” mig ett träningsuppehåll från den 12:e till igår, när några vänliga Twitter-själar lyckades mana mig ur soffan och upp i sadeln igen. Vaknade med lite halsont idag, men jag avskriver det som klenhet som lämnar kroppen, och gör mig mentalt redo för min debut i Festive 500.

Jomenvisst! 500 kilometer mellan julafton och nyårsafton. Trainer räknas inte, utan det måste vara riktiga Strava-mil utomhus för att de ska gälla. Om man cyklar varje dag är det bara 62,5 km per tur, dvs. 2,5-3 timmars cykling, vilket rimligen borde kunna passa ihop med de övriga åtaganden man har som familjefar i juletid. Hoppas dock på att kunna få till ett långpass eller två med Magnus när vi är hemma i stan igen den 28:e.

Kittade upp mig med att par Schwalbe Marathon Winter:

10853126_1545294582384283_1717685458_n

42 millimeter breda är de, till Bruses stora fasa, och det var med nöd och näppe som de gick in mellan kedjestagen. Jag har inte rullat in dem i 50 km heller som man ska, så det kommer säkert sluta i misär.

Hela projektet höll dessutom på att haverera idag, när jag fått på takräcket på nya bilen och insåg att T-bultarna på cykelhållarna inte passade. En snabb sväng till Mekonomen i Globen löste dock problemet.

Hoppas ni har en fantastiskt god hjul nu. Vi ses på andra sidan, förhoppningsvis med 500 km till i benen!

Lämna en kommentar

Under cyclocross, mat, semester

Varför är det så mörkt?

Kanske främst för att det snart är vinter, men även för att min Magic Shine havererade lite drygt ett år efter att jag köpte den, och att jag således befinner mig mitt uppe i ett reklamationsärende. Tydligen kan jag förvänta mig svar inom 30 dagar först, så tills dess får det bli Moanark och dagsljuscykling.

Mörkt är det även här på bloggen, men det skyller jag på att alla mina vakna dagar går åt till att jobba, försöka uppfostra barn, desperatträna när tillfälle ges och att ligga i soffan och slicka såren.

Men! En ljuspunkt i det hela är att det faktiskt blivit några fler pass utomhus, om än på cykelcrossen. Det senaste var i söndags, och det gick inte av för hackor. Jag var helt stekt efteråt, och Robert blev dyngförkyld. Det sistnämnda kanske främst för att han badade:

Vinterbad

Vintercykling (nåja) rules!

Lämna en kommentar

Under cyclocross, motivation

File Transfer Protocol?

OK, så uppenbarligen hade jag inte den blekaste aning om hur ett FTP-test funkade. Jag hade inbillat mig att det handlade om att ligga och mysa i en timme i gränslandet mellan ”söndagstur” och att man börjar flåsa. Så är det ju inte riktigt:

”The most common test, developed by Dr. Coggan, is based on a 20 minute interval in which you go flat out for the duration.”

”In simplest terms, your functional threshold power, or FTP, is the maximum power you can maintain through an hour’s effort without fatiguing.”

Så, ok. Gör om, gör rätt. I teorin borde jag ju kunna klara snudd på 300 watt åtminstone, om jag bara får flåsa lite.

Lämna en kommentar

Under kroppen